söndag 17 mars 2013

Race Report: GbgVarvets Seedningslopp i Hbg 10 km

Säsongspremiären avverkades en vacker vårdag med klarblå himmel och ganska mycket blåst. På morgonen grubblade jag en del över klädvalet men ekiperade mig till sist med två lager upptill och satte på shortsen (men garderade med ett par träningsbrallor utanpå). En rejäl frukost med havregrynsgröt och frallor intogs och sedan rattade jag bilen upp till hjärtat av fiendeland och letade parkeringsplats i trakterna av Olympia, Helsingborg.

En plats att längta till under loppet.
Under hela hösten och en bit in i januari hade jag skött min löpträning förträffligt men därefter avtog träningslusten och det enda jag lyckades uppbringa energi till var de träningspass som krävdes för att ta mig i mål i Vasaloppet. För två veckor sedan tog jag mig dock i kragen och jag hade hunnit få fyra löppass innanför västen inför dagens lopp. Alldeles för lite naturligtvis men samtidigt kanske ändå tillräckligt för att inte komma in på en skamtid, formen innan jag blev lat var ju trots allt riktigt god?

Detta seedningslopp hölls för första gången och jag hade förväntat mig ett startfält på max 150 pers. Det var därför en stor positiv överraskning att man fått in över 500 förhandsanmälningar. Vi trängde oss alla in i startfållorna framför Idrottens Hus och tillämpade kompissedning där mitt val var enkelt; "för oss som springer milen på 40-50 min". Värre hade jag det då med min pulsklocka. Trots att jag gick ut i god tid för att starta den (valde långbrallor istället för shorts) vägrade den hitta sändarna och till slut tvingades jag inse att det fick bli löpning utan km-tider vilket kändes riktigt naket.

Chiptidtagning och nettotid innebär alltid mindre kaos i starten än om bruttotiden räknas och folk promenerade disciplinerat fram till starten innan milrundan sattes igång. Det var trängsel i max 100 meter innan man fick fritt spelrum vilket var befriande och tog bort det vanliga stressmomentet där det blir någon sorts psykologi i att man vill jaga ikapp förlorad trängseltid.

Jag kom igång i vad som kändes som ett ganska högt tempo. Slowstarting har aldrig varit min melodi och jag låg på måttlig omkörning under de första två kilometerna. När jag kände att andhämtningen blev något mer ansträngd släppte jag försiktigt på farten och försökte hitta någon löpare längre fram i fältet som verkade hålla jämn fart och bestämde mig för att aldrig släppa denne ur sikte. En man i gulsvart förblev, helt ovetandes, min hare i åtta ytterligare kilometer.

Banan gick över två femkilometersvarv och var, precis som utlovat, mycket flack. De små stigningar som fanns, t ex efter en tunnel, blir då extra jobbiga eftersom det då är extra ovant att ta sig uppför men full cred måste verkligen ges till arrangören för den snabba bansträckningen. Ett sommarlopp längs denna bana och mindre vind skulle innebära möjlighet till alldeles fantastiska tider.

Inne vid varvning ropade en arrangör till gänget jag just då sprang med att vi låg på en tid runt 22:30. Hoppsan! Det gick ju faktiskt lite för snabbt! Men hellre det än att man sackat efter. Ute på andra varvet satte den snabba öppningen sig lite mentalt och varje gång jag kom in på någon av de rejäla motvindssträckorna gjorde jag mig beredd på att gå in i väggen men jag kände aldrig av någon riktig kris. Huruvida det var jag som sprang i ojämnt tempo eller om det var den rosaklädda kvinnan som passerade mig säkert fem gånger vet jag inte riktigt. Mannen i gulsvart var på samma avstånd hela tiden iaf. Jag plågades, som alltid, rejält på sträckorna av motvind men återhämtade mig snabbt när det blev sid-/medvind och tror inte dagens kraftiga blåst påverkade min totala insats nämnvärt.

Från fem fram till åtta kilometer hade jag det lite halvtungt men på vägen in mot mål började jag känna mig stark. Hade kanske tappat ett femtontal placeringar efter varvningen men de sista två kilometerna tog jag mig förbi lite folk som började tröttna. Det känns ovant för mig som alltid kroknar på slutet men är en trend ifrån skidsäsongen som jag gärna vill behålla för självkänslans skull.

Missbedömde distansen kvar till målgången något och klämde inte av spurten förrän man såg målställningen och då var det endast ca 50 meter kvar. Jädrans vilken speed! Svepte nästan 10 pers i ett huj varav den ena var kvinnan i rosa som inte kunde svara, gött att vinna en tävling i tävlingen men samtidigt lite frustrerande eftersom loppdispositionen omöjligt kan ha varit perfekt med så mycket spurtkrafter kvar.

Efter målgången dröjde jag mig kvar en lång stund i väntan på resultaten och belönades med en positiv överraskning. Sluttiden var på 46 blankt, en minut bättre än jag hade hoppats på och bara en minut ifrån årets målsättning om att kliva ner på under 45 minuter på milen. Vilan efter höstens och julens träning tycks ha gjort mig gott och jag är nu snabbare än någonsin tidigare i vuxen ålder. Den här speeden har jag inte haft i kroppen sedan de tidiga tonåren då jag avverkade Segerundan i Malmö (11 km) på precis under 50 min och till den nivån är det nu inte långt kvar. Jag kommer nog lyckas med målet att försätta mig i mitt livs löparform till sommaren!

Mannen på bilden har just slagit "Vuxenpers" på milen.
Summeringen:

Tid: 46:00
Snitt/km: 4:36
Placering Herr: 160 (av 294 i mål)
Placering Totalt: 170 (av 442 i mål)

En studie av tidigare års seedningstabeller ger utfallet att jag med största säkerhet hamnar i startled sex på GöteborgsVarvet vilket också är tidsintervallet där mitt halvmarapers ligger. Borde vara ok.

Dagens lopp vanns av den grymme Johan Larsson som gick i mål på några sekunder över 30 minuter. Den tiden skulle stå sig ganska hyggligt även i nationell konkurrens.

2 kommentarer:

  1. Riktigt snyggt jobbat.
    Du kommer bli grym på varvet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack tack - skall bli kul att testa Varvet och nu har jag ju gett mig en lite bättre grundförutsättning genom att slippa starta absolut längst bak.

      Radera