Deltagarna bjuds på champagne och kransekage efter målgång - klart jag måste ställa upp! Så gick mina tankegångar när jag satt och slöbläddrade genom en lista med danska halvmaror och hittade denna lilla nyårsjuvel som döpts till Änglamark Nytårsløb.
Men jag måste nog inleda med att baissa mina förutsättningar till en topprestation för det finns ganska mycket som talar emot en sådan:
- Vinter, mörkt, blött och kallt. Knappast en löpares främsta årstid om man vill prestera fina tider. Det är svårt att vara smidig som en panter med flera lager kläder på kroppen och därtill talar väderprognoserna om regn hela morgondagen så det lär bli tunga kläder.
- Nedtränad och träningsvärk. Jag har en riktigt tung (volymmässigt sett) träningsperiod i kroppen och den här uppladdningsveckan är min tyngsta hittills om man räknar i träningsminuter. Dagen efter mitt mini-camp i Nässjö kände jag nästan inte av någon träningsvärk alls men idag har jag rejält med värk i ljumskar/lår.
Å andra sidan skulle man kunna köra en rejäl hausse också:
- Dammigt halvmarapers. Mitt halvmararekord sattes ett par veckor före LL på Veberödsrundan och är således mer än tre månader gammalt. Dessutom hade jag en bättre tid i kroppen redan den gången men sprang in i en flera kilometer lång vägg av vind som omöjliggjorde en topptid. Med alla löprundor och lopp i kroppen sedan dess bara måste jag vara en bättre löpare nu.
- Fina testresultat. Jag har medvetet hållit ett ganska högt tempo på löpbandet under mina brickpass de sista veckorna för att också få lite fart i kroppen. Körde därtill ett halvmaratest i måndags på bandet över 14 km (2/3 halvmara) och snittade 4:42/km utan att köra dödligt slut på mig själv. Den farten på en halvmara ger en tid ner mot ca 1:40.
Loppet går runt en 5 kilometers varvbana på breda stigar i Fælledparken på Østerbro. Jag räknar med att det är helt slätt och bra underlag och kommer springa i mina marathonhjältar. En snabb genomräkning i startlistorna ger att det är ca 1 000 pers som ställer upp på halvmaradistansen - ett medelstort lopp således.
Det taktiska upplägget är okomplicerat. Jag avser gå ut i tempointervalllet 4:40 till 4:45 per km och hålla den farten så länge jag orkar, förhoppningsvis ända in i mål. Inget vätskebälte och ingen annan medhavd egen näring planeras utan jag litar till arrangörens serveringar vid km 5, 10 och 15.
Målet är ett nytt personligt rekord på distansen och tiden att slå är därmed 1:45:55.
söndag 30 december 2012
lördag 29 december 2012
Mini-camp i Lövhult
Den perfekta dagen kan definieras på väldigt många sätt. Ett vore att uppleva min gårdag för en vinterdag likt den jag igår njöt mig igenom på det småländska höglandet skulle jag inte byta mot många upplevelser.
Med bil från Malmö tar det någonstans runt 3h till småländska Nässjö som förärats med ett friluftsområde kanske 500 meter utanför stadsgränsen i riktning mot Eksjö som är lite utöver det vanliga i jämförelse med övriga syd-Sverige. Det som kanske gör Lövhult mest speciellt är att området ligger ca 300 meter över havet vilket borgar för extra låga temperaturer och mycket snö. Därtill är området utrustat med snökanoner om nederbörden ändå sviker.
Alldeles kloss på starten för längdspåren ligger ett funktionellt och välskött vandrarhem där man för ynkliga 300 kronor får en övernattning i ett dubbelrum vilket är suveränt om man inte vill lägga en halv dag i bil med tur-/returresa. Detta, samt väldigt fina, varierade och välpreparerade spår gör platsen helt idealisk för ett litet kortläger för oss sydlänningar.
Lägg därtill möjligheten att med hjälp av Internet hålla koll på väderprognoser och spårrapporter och man kan då med relativt kort varsel bestämma sig för att sätta upp en bas strax utanför Nässjö och dra på träningsläger i egen regi med garanterade superförutsättningar utan att det kostar en förmögenhet.
Det finns flera spår men jag fokuserade på det sk "Asfalsspåret" som är en sträckning på 5 km. Det inleds med 700 meters utmanande stigning där man tar 30 höjdmeter, följs av 300 meters lätt åkning svagt utför innan spåret stiger upp mot himlen (ja, jag är skåning...) igen via några knixar och man når banans högsta punkt efter 2,3 km då man befinner sig 35 meter över startpunkten.
Från fokus på diagonalande går man sedan över till mestadels stakning och stakning med frånskjut i 1,3 km. Helt klart snabb åkning i fin natur även för en nybörjare som jag. Därefter följer ett halvtufft parti på 800 meter där diagonalandet sätts i spel igen. Rundan avslutas med samma branta backe nedför som man tog uppför i starten.
Efter att ha kört slingan för första gången och kommit ur spår i den branta nedförsbacken in mot mål men ändå på något obegripligt vis hållit mig på benen fick jag ett tips ifrån en annan motionär att förkorta slingan till ca 4 km när spåren möts och därmed undvika den värsta utförslöpan som ju sedan följs av en onödigt jobbig backe uppför när man ska ut på varvet igen. Ett smart drag när man kör med obefintligt fäste som jag och därtill vet att det bara är en tidsfråga innan man på något av varven står på näsan i nedförsbacken.
Min dag fördelades på två pass med lunchpaus emellan. Under det första avverkade jag 13,3 km och under det andra 16,2 km. Totalt således 29,5 km eller ett tredjedels Vasalopp (en tjejvasa) om man vill se dagen i ett större perspektiv.
Under hela tiden jag åkte kände jag mig lycklig som ett litet barn. En iver som man önskar att man kände oftare i saker som man företar sig i livet. Det var bara så himla kul!
Särskilt under första passet passerades jag i ytterspår av vindsnabba löpare. I början var detta ett litet stressmoment men sedan blev det istället något jag längtade efter då man kunde försöka haka på dem en kort stund och kopiera saker ifrån deras teknik. Någon gång under andra passet, just vid ett sådant tillfälle, var det som att det sa klick och jag hittade äntligen mer rätt i mitt diagonalande. Från att ha varit grabben som passerades av allt och alla (kvinnor, barn, gamlingar, sjuklingar, sniglar och annat löst folk) förvandlades jag till en fullt acceptabel åkare som vid flera tillfällen stod för spårbyten och tuffade förbi kvinnor, gamlingar och barn iaf. Med lite bättre prylar under skidorna skall det nog ändå kunna bli en skidlöpare av mig till slut!
Förvandlingen syns till viss del även på mina km-tider. När jag tog mina två premiärrundor på Bulltofta snittade jag 6:55 min/km samt 6:40 min/km. Den här dagen, visserligen i bättre spår, susade jag runt på 5:24 min/km under den första rundan samt 5:13 min/km på den andra. Det är en markant skillnad!
Tyvärr slog vädret om under natten till regn/plusgrader och jag ställde in mitt tänkta morgonpass före avfärden hemåt.
Två avslutande detaljer:
Vädret: -5 till -7 grader, strålande sol och alldeles klarblå himmel. Den absolut perfekta skiddagen.
Vurporna: 0!!!
Jag vill igen, igen, igen!!!
Med bil från Malmö tar det någonstans runt 3h till småländska Nässjö som förärats med ett friluftsområde kanske 500 meter utanför stadsgränsen i riktning mot Eksjö som är lite utöver det vanliga i jämförelse med övriga syd-Sverige. Det som kanske gör Lövhult mest speciellt är att området ligger ca 300 meter över havet vilket borgar för extra låga temperaturer och mycket snö. Därtill är området utrustat med snökanoner om nederbörden ändå sviker.
Alldeles kloss på starten för längdspåren ligger ett funktionellt och välskött vandrarhem där man för ynkliga 300 kronor får en övernattning i ett dubbelrum vilket är suveränt om man inte vill lägga en halv dag i bil med tur-/returresa. Detta, samt väldigt fina, varierade och välpreparerade spår gör platsen helt idealisk för ett litet kortläger för oss sydlänningar.
Lägg därtill möjligheten att med hjälp av Internet hålla koll på väderprognoser och spårrapporter och man kan då med relativt kort varsel bestämma sig för att sätta upp en bas strax utanför Nässjö och dra på träningsläger i egen regi med garanterade superförutsättningar utan att det kostar en förmögenhet.
Det finns flera spår men jag fokuserade på det sk "Asfalsspåret" som är en sträckning på 5 km. Det inleds med 700 meters utmanande stigning där man tar 30 höjdmeter, följs av 300 meters lätt åkning svagt utför innan spåret stiger upp mot himlen (ja, jag är skåning...) igen via några knixar och man når banans högsta punkt efter 2,3 km då man befinner sig 35 meter över startpunkten.
Från fokus på diagonalande går man sedan över till mestadels stakning och stakning med frånskjut i 1,3 km. Helt klart snabb åkning i fin natur även för en nybörjare som jag. Därefter följer ett halvtufft parti på 800 meter där diagonalandet sätts i spel igen. Rundan avslutas med samma branta backe nedför som man tog uppför i starten.
Efter att ha kört slingan för första gången och kommit ur spår i den branta nedförsbacken in mot mål men ändå på något obegripligt vis hållit mig på benen fick jag ett tips ifrån en annan motionär att förkorta slingan till ca 4 km när spåren möts och därmed undvika den värsta utförslöpan som ju sedan följs av en onödigt jobbig backe uppför när man ska ut på varvet igen. Ett smart drag när man kör med obefintligt fäste som jag och därtill vet att det bara är en tidsfråga innan man på något av varven står på näsan i nedförsbacken.
Min dag fördelades på två pass med lunchpaus emellan. Under det första avverkade jag 13,3 km och under det andra 16,2 km. Totalt således 29,5 km eller ett tredjedels Vasalopp (en tjejvasa) om man vill se dagen i ett större perspektiv.
Under hela tiden jag åkte kände jag mig lycklig som ett litet barn. En iver som man önskar att man kände oftare i saker som man företar sig i livet. Det var bara så himla kul!
Särskilt under första passet passerades jag i ytterspår av vindsnabba löpare. I början var detta ett litet stressmoment men sedan blev det istället något jag längtade efter då man kunde försöka haka på dem en kort stund och kopiera saker ifrån deras teknik. Någon gång under andra passet, just vid ett sådant tillfälle, var det som att det sa klick och jag hittade äntligen mer rätt i mitt diagonalande. Från att ha varit grabben som passerades av allt och alla (kvinnor, barn, gamlingar, sjuklingar, sniglar och annat löst folk) förvandlades jag till en fullt acceptabel åkare som vid flera tillfällen stod för spårbyten och tuffade förbi kvinnor, gamlingar och barn iaf. Med lite bättre prylar under skidorna skall det nog ändå kunna bli en skidlöpare av mig till slut!
Förvandlingen syns till viss del även på mina km-tider. När jag tog mina två premiärrundor på Bulltofta snittade jag 6:55 min/km samt 6:40 min/km. Den här dagen, visserligen i bättre spår, susade jag runt på 5:24 min/km under den första rundan samt 5:13 min/km på den andra. Det är en markant skillnad!
Tyvärr slog vädret om under natten till regn/plusgrader och jag ställde in mitt tänkta morgonpass före avfärden hemåt.
Två avslutande detaljer:
Vädret: -5 till -7 grader, strålande sol och alldeles klarblå himmel. Den absolut perfekta skiddagen.
Vurporna: 0!!!
Jag vill igen, igen, igen!!!
torsdag 27 december 2012
Status längdskidor
Vad gör man som anmäld skåning och skidnybörjare när det inte finns ett spår av snö i väderleksprognoserna för de närmaste veckorna och man tänker att just precis det här med snöträning är det som behövs? Med tre av fem träningsperioder passerade inför Vasaloppet där det endast varit möjligt att pricka in två dagar på riktiga skidor måste man nog börja inse fakta och damma av b-planen.
Därför blir det en roadtrip imorgon till småländska Nässjö för ett mini-camp i Lövhult. Jag hoppas kunna trycka in två längdpass med bra kvalité under dagen samt eventuellt (beroende på träningsvärk mm) ett på morgonen därefter. En natt på vandrarhemmet är bokad så överlever jag bara dagens vinterbad med barndomskompisarna skall det hinna bli ytterligare några skidmil imorgon att lägga till de tre jag samlade ihop när snön låg över Skåne tidigare i december.
Inte nog med det. I vecka tre har jag bokat en stuga i Sälen tor-sön för ett träningsläger i egen regi. Med mig på den turen har jag bland annat lyckats locka klassikerkollegan David så det ska bli lite sällskap i spåren. Det lägret lär det bli ett pass på torsdagen, två på fredagen och sedan sneglar jag mot Intersportloppet på lördagen som ansluter till Vasaloppsträckningen vid Vasslan efter en start vid Oxberg och ett varv runt Oxbergssjön och passerar de klassiska kontrollerna i Hökberg och Eldris in mot Moraparken. Vore verkligen idealiskt att få känna på delar av banan. Loppet är på 44 km i klassisk stil - ett halvt Vasalopp således.
På planeringsstadiet finns även ett deltagande i ett eller två skidlopp i Småland. Närmast till hands ligger nog Husqvarna Ski Marathon den 2/2 som är ett lopp över 42 km.
Så visst skall det hinna bli några skidmil inför Öppet Spår och vi skall väl inte helt utesluta att det kan falla snö över Skåne också?
Oavsett vilket krigar jag tills vidare fram på mina rullskidor. Det känns absolut som att jag ska lyckas skaffa mig en tillräcklig grund för att ta mig igenom loppet - tycker jag ligger med enligt planen i den här disciplinen. Att sätta upp tidsambitioner till Vasaloppet så här tidigt är meningslöst utan det får jag återkomma med efter mitt training camp i Sälen.
Men först således ett mini-camp i Nässjö med tidig avfärd imorgon. Blir skitkul!
Därför blir det en roadtrip imorgon till småländska Nässjö för ett mini-camp i Lövhult. Jag hoppas kunna trycka in två längdpass med bra kvalité under dagen samt eventuellt (beroende på träningsvärk mm) ett på morgonen därefter. En natt på vandrarhemmet är bokad så överlever jag bara dagens vinterbad med barndomskompisarna skall det hinna bli ytterligare några skidmil imorgon att lägga till de tre jag samlade ihop när snön låg över Skåne tidigare i december.
Inte nog med det. I vecka tre har jag bokat en stuga i Sälen tor-sön för ett träningsläger i egen regi. Med mig på den turen har jag bland annat lyckats locka klassikerkollegan David så det ska bli lite sällskap i spåren. Det lägret lär det bli ett pass på torsdagen, två på fredagen och sedan sneglar jag mot Intersportloppet på lördagen som ansluter till Vasaloppsträckningen vid Vasslan efter en start vid Oxberg och ett varv runt Oxbergssjön och passerar de klassiska kontrollerna i Hökberg och Eldris in mot Moraparken. Vore verkligen idealiskt att få känna på delar av banan. Loppet är på 44 km i klassisk stil - ett halvt Vasalopp således.
På planeringsstadiet finns även ett deltagande i ett eller två skidlopp i Småland. Närmast till hands ligger nog Husqvarna Ski Marathon den 2/2 som är ett lopp över 42 km.
Så visst skall det hinna bli några skidmil inför Öppet Spår och vi skall väl inte helt utesluta att det kan falla snö över Skåne också?
Oavsett vilket krigar jag tills vidare fram på mina rullskidor. Det känns absolut som att jag ska lyckas skaffa mig en tillräcklig grund för att ta mig igenom loppet - tycker jag ligger med enligt planen i den här disciplinen. Att sätta upp tidsambitioner till Vasaloppet så här tidigt är meningslöst utan det får jag återkomma med efter mitt training camp i Sälen.
Men först således ett mini-camp i Nässjö med tidig avfärd imorgon. Blir skitkul!
tisdag 25 december 2012
Summering tredje Vasaloppsperioden
Som planerat blev det en ren kross av tidigare träningsperioder oavsett hur man vänder och vrider på de fyra veckorna. Tre raka veckor med över 10h konditionsträning följdes av en lite lugnare återhämtningsvecka och nu är jag faktiskt uppe på en nivå rent volymmässigt som jag tidigare endast kunde fantisera om. Det brukar debatteras om det svårdefinierade begreppet elitmotionär och någon sådan ser jag mig inte som men under de senaste fyra veckorna har jag nog nästan tränat som en sådan.
Innan jag kastar mig över siffrorna vill jag dock bjuda på en film ifrån det sista passet under perioden, Christmas in Häckeberga. Det är Håkan Nilsson som filmat och klippt och om någon undrar var det precis så trevligt som det ser ut på bilderna. Mig ser man skymta förbi lite varstans med lätta steg och visst bjussar jag t o m på dubbla V-tecken efter ca 2:55.
Alla siffror med föregående träningsperiod inom parantes som en jämförelse:
Rullskidor Distans 5 (3) st
Rullskidor Teknik 0 (3) st
Längdskidor Distans 2 (0) st
Löpning Terräng 2 (1) st
Löpning Vanlig 9 (6) st
Motionscykel 4 (3) st
Cykel Intervaller 3 (0) st
Simning 6 (7) st
Totalt antal pass: 31 (23) st
Total träningstid: 37 h och 41 min (28 h och 18 min).
31 konditionsträningspass på 28 dagar... Åtta fler än någon träningsperiod tidigare... Nästan en hel arbetsvecka med flåsträning.... Ganska osannolikt för en kamrer som för ett år sedan vägde 18 kilo mer och tyckte det var jobbigt att gå till affären!
Det har blivit ganska stora framsteg på rullskidorna. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att träna med skidklubben men har på egen hand hittat en högre fart nu när de viktigaste tekniska grunderna satt sig. Ögnar man igenom passen kan man också konstatera att jag hann med i snitt drygt 2 mil/vecka.
Bland höjdpunkterna hittar jag självklart också mina livs två första pass längdskidor. 3 mil hann jag med innan snön smälte bort.
Glädjande nog har jag också på allvar återfunnit glädjen i löpningen. Kort och långt, snabbt och lufsigt, kuperat och platt, i grupp och ensam, inne och ute. Fin variation och känslan är att jag nu nått en ny nivå vilket jag snart kommer få svar på (halvmara i Köpenhamn på Nyårsafton). Totalt 13,2 mil vilket inte är rekord för en träningsperiod men den bästa noteringen på ett tag.
Jag brukar därtill allvar med motionscyklingen igen och har dessutom lagt till intervallpass inom disciplinen. Drygt 30 mil i perioden är med råge det mesta jag presterat hittills under en fyraveckorsperiod.
Skall man hitta ett sorgebarn får det bli simningen. Min crawldebut har förskjutits fram till i januari och tills dess nöjer jag mig med regelbundna plaskpass/tantsim för att hålla vattenvanan vid liv. Ändå blev det 9 km simmade i perioden vilket är en tangering av förra periodens rekordnotering.
Vid förra summeringen lovade jag att 30h-vallen skulle sprängas med råge i den här perioden och så blev det. Nu är frågan om jag inte kanske t om kan komma upp i 40h under fjärde träningsperioden? Volym i sig är inget självändamål men jag behöver vänja kroppen vid dessa tunga doser för att orka med mina tänkta monsterpass i vår och de krävande tävlingarna i sommar. Landar jag bara i närheten av denna periods träningsdos kommer jag dock vara nöjd eftersom jag nu ligger på en nivå som skall vara tillräcklig för att mäkta med en Ironman i augusti. Grymt!
Innan jag kastar mig över siffrorna vill jag dock bjuda på en film ifrån det sista passet under perioden, Christmas in Häckeberga. Det är Håkan Nilsson som filmat och klippt och om någon undrar var det precis så trevligt som det ser ut på bilderna. Mig ser man skymta förbi lite varstans med lätta steg och visst bjussar jag t o m på dubbla V-tecken efter ca 2:55.
Alla siffror med föregående träningsperiod inom parantes som en jämförelse:
Rullskidor Distans 5 (3) st
Rullskidor Teknik 0 (3) st
Längdskidor Distans 2 (0) st
Löpning Terräng 2 (1) st
Löpning Vanlig 9 (6) st
Motionscykel 4 (3) st
Cykel Intervaller 3 (0) st
Simning 6 (7) st
Totalt antal pass: 31 (23) st
Total träningstid: 37 h och 41 min (28 h och 18 min).
31 konditionsträningspass på 28 dagar... Åtta fler än någon träningsperiod tidigare... Nästan en hel arbetsvecka med flåsträning.... Ganska osannolikt för en kamrer som för ett år sedan vägde 18 kilo mer och tyckte det var jobbigt att gå till affären!
Det har blivit ganska stora framsteg på rullskidorna. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att träna med skidklubben men har på egen hand hittat en högre fart nu när de viktigaste tekniska grunderna satt sig. Ögnar man igenom passen kan man också konstatera att jag hann med i snitt drygt 2 mil/vecka.
Bland höjdpunkterna hittar jag självklart också mina livs två första pass längdskidor. 3 mil hann jag med innan snön smälte bort.
Glädjande nog har jag också på allvar återfunnit glädjen i löpningen. Kort och långt, snabbt och lufsigt, kuperat och platt, i grupp och ensam, inne och ute. Fin variation och känslan är att jag nu nått en ny nivå vilket jag snart kommer få svar på (halvmara i Köpenhamn på Nyårsafton). Totalt 13,2 mil vilket inte är rekord för en träningsperiod men den bästa noteringen på ett tag.
Jag brukar därtill allvar med motionscyklingen igen och har dessutom lagt till intervallpass inom disciplinen. Drygt 30 mil i perioden är med råge det mesta jag presterat hittills under en fyraveckorsperiod.
Skall man hitta ett sorgebarn får det bli simningen. Min crawldebut har förskjutits fram till i januari och tills dess nöjer jag mig med regelbundna plaskpass/tantsim för att hålla vattenvanan vid liv. Ändå blev det 9 km simmade i perioden vilket är en tangering av förra periodens rekordnotering.
Vid förra summeringen lovade jag att 30h-vallen skulle sprängas med råge i den här perioden och så blev det. Nu är frågan om jag inte kanske t om kan komma upp i 40h under fjärde träningsperioden? Volym i sig är inget självändamål men jag behöver vänja kroppen vid dessa tunga doser för att orka med mina tänkta monsterpass i vår och de krävande tävlingarna i sommar. Landar jag bara i närheten av denna periods träningsdos kommer jag dock vara nöjd eftersom jag nu ligger på en nivå som skall vara tillräcklig för att mäkta med en Ironman i augusti. Grymt!
lördag 22 december 2012
Christmas in Häckeberga
Skåne i vinterskrud blir sällan vackrare än i Häckeberga naturreservat. Slottet, sjön och naturreservatet är givna höjdpunkter under såväl sommar- som vintertid som alla som trivs med utomhusvistelse bara måste ge en chans.
Det fanns således inget att tveka på när Stigarna arrangerade långlöpseventet Christmas in Häckeberga och det var uppenbarligen fler än jag som tänkte så för på startlinjen 09:30 på morgonen dan före dan före dan hade en grupp på ca 25 pers samlats för att i lagom tempo ta sig runt stora varvet runt sjön.
I mitt fall kände jag egentligen ingen av de övriga. Visserligen träffade jag Mikael (som döljer sig bakom signaturen Stigarna) samt ett par av de andra löparna i samband med pannlampslöpningen i Bokis som jag deltog i för ett par veckor sedan så jag visste att jag kunde förvänta mig trevligt sällskap på turen.
De första 8-9 kilometerna var tämligen lättlöpta och gick oftast längs en bred grusväg. Mina kilometertider pendlade någonstans mellan 5:10-5:45/km beroende på kuperingen och jag hittade rätt snabbt en grupp på 5-7 pers som höll en fart som passade mig som handen i handsken. Jag tycker alltid det känns lite ovisst att springa en ny kuperad slinga som man inte riktigt har koll på och vågade absolut inte gå på fortare än så.
Därefter blev det smalare stigar i naturen under resten av varvet. Jag tror jag var den enda som sprang med asfaltsskor och på sina ställen var det självklart ingen höjdare men genrellt sett absolut inget bekymmer. Hittade en annan kille som likt jag var ganska ovan vid den här typen av terräng och klistrade mig fast vid hans rygg under de ganska jobbiga kilometerna som följde. Dels var detta de mest snöiga/leriga partierna och därtill var det många stigningar, smala broar etc. Efter kanske ca 15 kilometer kom en ny grupp ikapp oss och ungefär samtidigt blev terrängen mer lättlöpt, framförallt för att det gick mer utför. Jag tog rygg på den här gruppen och hade aldrig några bekymmer att följa dem.
Efter ca 2 mil gick min pulsklocka bananas och hävdade att jag på ca 20 sek sprang drygt en mil. Visade sig senare att den placerat in mig nordost om Sjöbo... Nu hade jag således inte längre koll på den avverkade distansen men efter att jag intagit en mumsig cola-gel och sörplat en del vatten kände jag att nedförslutningen och tempot varit så behagligt att det fanns rejält med krafter kvar och att jag inte behövde oroa mig det minsta över orken.
Med ca 1,5 km kvar (enligt en gruppkollega) ökade jag takten och lämnade min grupp bakom mig eftersom jag fått syn på ett par löpare längre fram. Tror det var smart för om jag inte totalt misstolkade läget efteråt tillhörde min tidigare grupp det ganska stora gäng som sprang något vilse på slutet?
Tillbaka på parkeringen där vi startat tycktes snittet på den uppmätta distansen vi sprungit ha klockats till 25 km (utom min klocka då som visade på en mara :)). Tiden jag var ute i blev 2:30:45 vilket således ger en km-tid på ca 6 min/km. Inte så illa för en träningsrunda i den här typen av terräng faktiskt. Jag hade gott om krafter kvar och njöt av min medhavda termos med kaffe samt de lussekatter och klenetter som andra löpare bjöd på.
Väl hemma kunde jag titta på mig själv i spegeln och med helt rent samvete säga mig till mig själv att jag nu får frossa i julens härligheter precis så mkt som jag vill eftersom jag gjort ordentligt med plats för skinka, köttbullar, sill och julöl:
Stort tack till arrangören för det trevliga initiativet och tack till övriga löpare för det välkomnande bemötandet. En superdag utomhus helt enkelt!
Det fanns således inget att tveka på när Stigarna arrangerade långlöpseventet Christmas in Häckeberga och det var uppenbarligen fler än jag som tänkte så för på startlinjen 09:30 på morgonen dan före dan före dan hade en grupp på ca 25 pers samlats för att i lagom tempo ta sig runt stora varvet runt sjön.
I mitt fall kände jag egentligen ingen av de övriga. Visserligen träffade jag Mikael (som döljer sig bakom signaturen Stigarna) samt ett par av de andra löparna i samband med pannlampslöpningen i Bokis som jag deltog i för ett par veckor sedan så jag visste att jag kunde förvänta mig trevligt sällskap på turen.
De första 8-9 kilometerna var tämligen lättlöpta och gick oftast längs en bred grusväg. Mina kilometertider pendlade någonstans mellan 5:10-5:45/km beroende på kuperingen och jag hittade rätt snabbt en grupp på 5-7 pers som höll en fart som passade mig som handen i handsken. Jag tycker alltid det känns lite ovisst att springa en ny kuperad slinga som man inte riktigt har koll på och vågade absolut inte gå på fortare än så.
Därefter blev det smalare stigar i naturen under resten av varvet. Jag tror jag var den enda som sprang med asfaltsskor och på sina ställen var det självklart ingen höjdare men genrellt sett absolut inget bekymmer. Hittade en annan kille som likt jag var ganska ovan vid den här typen av terräng och klistrade mig fast vid hans rygg under de ganska jobbiga kilometerna som följde. Dels var detta de mest snöiga/leriga partierna och därtill var det många stigningar, smala broar etc. Efter kanske ca 15 kilometer kom en ny grupp ikapp oss och ungefär samtidigt blev terrängen mer lättlöpt, framförallt för att det gick mer utför. Jag tog rygg på den här gruppen och hade aldrig några bekymmer att följa dem.
Efter ca 2 mil gick min pulsklocka bananas och hävdade att jag på ca 20 sek sprang drygt en mil. Visade sig senare att den placerat in mig nordost om Sjöbo... Nu hade jag således inte längre koll på den avverkade distansen men efter att jag intagit en mumsig cola-gel och sörplat en del vatten kände jag att nedförslutningen och tempot varit så behagligt att det fanns rejält med krafter kvar och att jag inte behövde oroa mig det minsta över orken.
Med ca 1,5 km kvar (enligt en gruppkollega) ökade jag takten och lämnade min grupp bakom mig eftersom jag fått syn på ett par löpare längre fram. Tror det var smart för om jag inte totalt misstolkade läget efteråt tillhörde min tidigare grupp det ganska stora gäng som sprang något vilse på slutet?
Tillbaka på parkeringen där vi startat tycktes snittet på den uppmätta distansen vi sprungit ha klockats till 25 km (utom min klocka då som visade på en mara :)). Tiden jag var ute i blev 2:30:45 vilket således ger en km-tid på ca 6 min/km. Inte så illa för en träningsrunda i den här typen av terräng faktiskt. Jag hade gott om krafter kvar och njöt av min medhavda termos med kaffe samt de lussekatter och klenetter som andra löpare bjöd på.
Väl hemma kunde jag titta på mig själv i spegeln och med helt rent samvete säga mig till mig själv att jag nu får frossa i julens härligheter precis så mkt som jag vill eftersom jag gjort ordentligt med plats för skinka, köttbullar, sill och julöl:
Stort tack till arrangören för det trevliga initiativet och tack till övriga löpare för det välkomnande bemötandet. En superdag utomhus helt enkelt!
torsdag 20 december 2012
12 dagar i sträck - nu vila
Har lovat mig själv att lyssna på kroppen och ikväll har jag varken ork eller lust att ge mig ut på det där rullskidspasset som fanns intecknat i kalendern. 12 raka dagar med träning fördelade på 16 konditionspass fick tydligen räcka. Jag flyttar rullorna tills på fredag och stryker den vilodagen istället.
Till helgen blir det event i form av Christmas in Häckeberga. En långlöpning arrangerad av Stigarna på knappa tre mil längs yttervarvet runt Häckebergasjön. I skrivande stund är 23 pers anmälda. Den övriga träningen till helgen beror på hur mkt löprundan sliter på kroppen - ett långpass nu är oavsett vilket välbehövligt, jag behöver lite prepp inför halvmaran Änglamark Nytårsløb i Köpenhamn på Nyårsafton som jag råkade anmäla mig till för en tid sedan...
Kan det ha varit locktexten: "Efter løbet kan du ønske godt nytår til alle dine løbevenner med champagne og kransekage..." som fick mig på fall? Så är det sannolikt.
I övrigt bevakas vädret i Småland i mellandagarna. Hoppas kunna åka upp dit och knipa några skidmil men det kräver minusgrader och snö och jag tycker prognoserna har pekat på alla möjliga väderlekar.
Till helgen blir det event i form av Christmas in Häckeberga. En långlöpning arrangerad av Stigarna på knappa tre mil längs yttervarvet runt Häckebergasjön. I skrivande stund är 23 pers anmälda. Den övriga träningen till helgen beror på hur mkt löprundan sliter på kroppen - ett långpass nu är oavsett vilket välbehövligt, jag behöver lite prepp inför halvmaran Änglamark Nytårsløb i Köpenhamn på Nyårsafton som jag råkade anmäla mig till för en tid sedan...
Kan det ha varit locktexten: "Efter løbet kan du ønske godt nytår til alle dine løbevenner med champagne og kransekage..." som fick mig på fall? Så är det sannolikt.
I övrigt bevakas vädret i Småland i mellandagarna. Hoppas kunna åka upp dit och knipa några skidmil men det kräver minusgrader och snö och jag tycker prognoserna har pekat på alla möjliga väderlekar.
tisdag 18 december 2012
Tredje raka monsterveckan
Monstervecka är kanske att ta i men jag är uppe på en nivå rent träningsvolymmässigt där jag aldrig förut befunnit mig. För tredje veckan i rad lyckades jag nämligen, med knapp marginal även denna gång, passera 10h konditionsträning och ännu protesterar inte kroppen på något vis.
Förra veckan blev också unik i den meningen att jag tränade varje dag. Frågan är om det inträffat någon gång tidigare i mitt liv? Man måste nog gå tillbaka till de mest intensiva ungdomsåren för att eventuellt hitta en sådan vecka.
Vad sägs om följande 8 pass förra veckan?:
Mån: Simning 1,5 km. Trodde det gick snabbt men klockan visade något annat. Strax under 50 min.
Tis: Brickpass. Motionscykel 1:40 h (knappt 5,5 mil) följdes av 1 mils löpning på bandet på 47:32 min. Det fanns mycket speed kvar i kroppen och jag fortsätter att längta efter nästa tillfälle att testa milen i ett riktigt lopp utomhus. Jag får nog hålla mig till tåls tills i mars.
Ons: Tog ett meddellångt pass löpning i bister vinterkyla på halt underlag och samlade ihop 14 km längs diverse cykel- och gångbanor i Malmö.
Tor: Livspremiären på längdskidor över 16,5 km som jag redogjorde för i fg inlägg.
Fre: Ännu ett pass längdskidor sent på kvällen där jag nog var siste man i spåren innan de töade bort ute på Bulltofta. 13,5 km blev det denna kväll och därmed totalt 3 mil under mina första två dagar i spåren. Inte alls pjåkigt!
Lör: Cykelintervaller på gymmet. 6*5 min (2 min trampvila) med upp-/nedvarvning. Totalt 60 min.
Sön: 2 km simning på 1h och 5 min. Längtar tills i januari då jag kommer lämna tantsimmet.
Jag trummar vidare även under träningsperiodens sista vecka. Det gamla volymrekordet för en fyraveckorsperiod har sedan länge passerats och det skall bli ohyggligt intressant att summera denna period när det är dags för julgröten.
Förra veckan blev också unik i den meningen att jag tränade varje dag. Frågan är om det inträffat någon gång tidigare i mitt liv? Man måste nog gå tillbaka till de mest intensiva ungdomsåren för att eventuellt hitta en sådan vecka.
Vad sägs om följande 8 pass förra veckan?:
Mån: Simning 1,5 km. Trodde det gick snabbt men klockan visade något annat. Strax under 50 min.
Tis: Brickpass. Motionscykel 1:40 h (knappt 5,5 mil) följdes av 1 mils löpning på bandet på 47:32 min. Det fanns mycket speed kvar i kroppen och jag fortsätter att längta efter nästa tillfälle att testa milen i ett riktigt lopp utomhus. Jag får nog hålla mig till tåls tills i mars.
Ons: Tog ett meddellångt pass löpning i bister vinterkyla på halt underlag och samlade ihop 14 km längs diverse cykel- och gångbanor i Malmö.
Tor: Livspremiären på längdskidor över 16,5 km som jag redogjorde för i fg inlägg.
Fre: Ännu ett pass längdskidor sent på kvällen där jag nog var siste man i spåren innan de töade bort ute på Bulltofta. 13,5 km blev det denna kväll och därmed totalt 3 mil under mina första två dagar i spåren. Inte alls pjåkigt!
Lör: Cykelintervaller på gymmet. 6*5 min (2 min trampvila) med upp-/nedvarvning. Totalt 60 min.
Sön: 2 km simning på 1h och 5 min. Längtar tills i januari då jag kommer lämna tantsimmet.
Jag trummar vidare även under träningsperiodens sista vecka. Det gamla volymrekordet för en fyraveckorsperiod har sedan länge passerats och det skall bli ohyggligt intressant att summera denna period när det är dags för julgröten.
torsdag 13 december 2012
Längdskidpremiär!
Där satt den! Hela min nyshoppade Vasastass åkte på och jag tog sikte på Bulltofta i utkanten av Malmö City för att göra min längdskidpremiär (jag räknar inte 2 km i regnspår i Vancouver för två år sedan).
Vid startplatsen mötte jag ett medelålders par som redan hade avverkat några kilometer och var inne för varvning. De beskrev slingorna, spårkvalitén, nickade gillande åt att jag hade preppat under hösten med rullskidor, frågade om vallning (jag svarade undvikande) och erbjöd sig att visa lite på mitt första varv. Trevligt!
De satte av i en maklig fart och jag försökte hänga på. I 10 meter. Sedan satt jag ohjälpligt på rumpan. Här har man kämpat på i 20 mil på rullskidor utan en endaste vurpa (säkert bara för att jag troget burit hjälm) och så behövs det 10 helt flacka längdåkningsmeter för att man skall vara nere i marken när det är skidåkning som gäller.
Men skam den som ger sig. Några fler vurpor blev det inte den här kvällen. Spåren var riktigt fina och det var överraskande lite folk ute. Jag frös rejält om fingrarna i början innan jag fått upp värmen och hade ganska svårt att ta svängarna under de första kilometerna men sakta men säkert började jag hitta rätt med tekniken. Inget snack om saken - jag var rejält hjälpt av mina mil på rullskidor.
Efter ett tag blev jag kaxigare och provade först delar av det långa varvet. Nu var det inte längre enbart flackt. Bl a sattes den, på Internets spårrapporter, något omsusade XXX Lutz-backen i spel och där blev min Youtube-vallningsförberedelse helt avklädd/avslöjad. Absolut inget fäste uppför och jag tvingades bitvis saxa.
Youtube-vallningen förresten, kan inte bara skylla på den... Jag inledde själv med att sätta glidet där fästet skulle vara innan jag började läsa instruktionsblad och titta på filmer på tuben. Stort tack till den moderna tekniken, det kunde blivit ännu värre...
Sen var det ju det här med utförsåkning. Det kändes mestadels svajigt men de flesta utförslöporna lyckades jag ta utan att ploga.
Jag provade hela stora varvet en gång också. Det var riktigt jobbigt i de längre stigningarna när man både är en usel diagonalare och dessutom helt saknar fäste. Mörkt och ensamt var det också (samt bitvis lite sämre spår) men lyckligtvis körde jag med min nya pannlampa och kunde undvika de värsta fällorna.
Avslutade med att ta innerslingan ytterligare någon gång. Krafterna i kroppen tycks nästan outsinliga för stunden och jag kunde fortsatt ett bra tag till men började faktiskt oroa mig något för träningsvärk. Jag stannade till sist på 16,5 km vilket jag inbillar mig är riktigt långt för en livspremiärtur. Ändå var jag inte så sliten mer än möjligen i armarna och kanske mäktar jag med en tur även imorgon för därefter hintar väderprognoserna om töväder och vem vet när nästa tillfälle bjuds för en skåning att vässa skidformen?
Alldeles fantastikt galet kul var det iaf - en konditionssport helt i min smak!
Vid startplatsen mötte jag ett medelålders par som redan hade avverkat några kilometer och var inne för varvning. De beskrev slingorna, spårkvalitén, nickade gillande åt att jag hade preppat under hösten med rullskidor, frågade om vallning (jag svarade undvikande) och erbjöd sig att visa lite på mitt första varv. Trevligt!
De satte av i en maklig fart och jag försökte hänga på. I 10 meter. Sedan satt jag ohjälpligt på rumpan. Här har man kämpat på i 20 mil på rullskidor utan en endaste vurpa (säkert bara för att jag troget burit hjälm) och så behövs det 10 helt flacka längdåkningsmeter för att man skall vara nere i marken när det är skidåkning som gäller.
Men skam den som ger sig. Några fler vurpor blev det inte den här kvällen. Spåren var riktigt fina och det var överraskande lite folk ute. Jag frös rejält om fingrarna i början innan jag fått upp värmen och hade ganska svårt att ta svängarna under de första kilometerna men sakta men säkert började jag hitta rätt med tekniken. Inget snack om saken - jag var rejält hjälpt av mina mil på rullskidor.
Efter ett tag blev jag kaxigare och provade först delar av det långa varvet. Nu var det inte längre enbart flackt. Bl a sattes den, på Internets spårrapporter, något omsusade XXX Lutz-backen i spel och där blev min Youtube-vallningsförberedelse helt avklädd/avslöjad. Absolut inget fäste uppför och jag tvingades bitvis saxa.
Youtube-vallningen förresten, kan inte bara skylla på den... Jag inledde själv med att sätta glidet där fästet skulle vara innan jag började läsa instruktionsblad och titta på filmer på tuben. Stort tack till den moderna tekniken, det kunde blivit ännu värre...
Sen var det ju det här med utförsåkning. Det kändes mestadels svajigt men de flesta utförslöporna lyckades jag ta utan att ploga.
Jag provade hela stora varvet en gång också. Det var riktigt jobbigt i de längre stigningarna när man både är en usel diagonalare och dessutom helt saknar fäste. Mörkt och ensamt var det också (samt bitvis lite sämre spår) men lyckligtvis körde jag med min nya pannlampa och kunde undvika de värsta fällorna.
Avslutade med att ta innerslingan ytterligare någon gång. Krafterna i kroppen tycks nästan outsinliga för stunden och jag kunde fortsatt ett bra tag till men började faktiskt oroa mig något för träningsvärk. Jag stannade till sist på 16,5 km vilket jag inbillar mig är riktigt långt för en livspremiärtur. Ändå var jag inte så sliten mer än möjligen i armarna och kanske mäktar jag med en tur även imorgon för därefter hintar väderprognoserna om töväder och vem vet när nästa tillfälle bjuds för en skåning att vässa skidformen?
Alldeles fantastikt galet kul var det iaf - en konditionssport helt i min smak!
måndag 10 december 2012
En rapport från fältet
Jag är på ett alldeles fantastiskt humör ikväll och anledningen till detta är att jag lyckades knipa en av de åtråvärda 400 biljetterna till extremt hypade Vansbro triathlon (Halv Ironman dagen före simningen) som sålde slut på ca fem min. Servern dök förra veckan pga det galna trycket vid biljettsläppet men ikväll när det gjordes ett nytt biljettsläppsförsök var detta åtgärdat och jag lyckades arbeta snabbt som fasen med fingrarna på tangentbordet. Nu kan jag bygga upp resten av min tävlingskalender i sommar med denna hett önskade supertest inför Ironman i Kalmar som en "bas" i tävlingsprogrammet. Så gött!
Träningen flyter också på helt galet bra för stunden. Veckan som avslutades i söndags blev den andra i rad där jag lyckades hinna med att konditionsträna i 10h (9 pass liksom veckan innan) och protesterna från kroppen lyser helt med sin frånvaro. Det tycks som att min tålmodiga försiktiga uppbyggnad varit en succé och nu när jag verkligen testar kroppen på allvar svarar den med all önskvärd tydlighet. Känns nästan för bra och man väntar liksom bara nu på en efterhängsen förkylning eller ett svårläkt löparknä.
Så här såg min fina volymvecka ut:
Mån: Pannlampslöpning 8 km obanad terräng i Bokis. Har jag redan redogjort för.
Tis: Brickpass. Först 100 min motionscykel i fint tempo och sedan direkt därefter 1 mils löpning på löpband i 4:56-fart. Kändes kusligt bra och jag kan absolut ösa på ännu tuffare nästa gång.
Ons: 1,5 km simning på 25m-bana. Jättetrångt och direkt otrevligt.
Tor: Långpass löpning 20 km. Runt snöbeklädda cykelstigar i Malmö. Sprang vilse ett par ggr och lyckades bla irra mig in mitt bland höghusen på Rosengård där jag var helt lost. Första långpasset sedan maran och det var inga bekymmer alls.
Fre: Vilodag(!).
Lör: 1,5 km simning på förmiddagen trots utgång i Helsingborg på fredagskvällen. Hurtigt! På eftermiddagen klämde jag dessutom av 12 km rullskidor nere på Ribban där jag hittade ett smalt spår asfalt som bara delvis var täckt av snömodd. Gick absolut att ta sig fram men man fick vara försiktig.
Sön: Trots utgång även på lördagskvällen klämde jag av 9 km löpning med Valencia-Annika på förmiddagen (bilden i början av inlägget kommer från vår runda). Det bör tilläggas att det rådde snöstorm men vad gör man inte för att stötta när Annika behövde en farthållare så att hon kunde köra samma pass som hennes träningsgrupp inför Stockholm Marathon körde på hemmaplan samma dag? På kvällen körde jag intervaller på motionscykeln. Det blev en upptrappning jämfört med senast i form av 6*5 min med 2 min lätt trampvila emellan samt lite upp-/nedcykling. Totalt 60 min.
Puh! Helt galet ju!
PS: Mer om min och Annikas löprunda hittar ni här på Strong day DS
 |
| Foto: Annika Persson |
Så här såg min fina volymvecka ut:
Mån: Pannlampslöpning 8 km obanad terräng i Bokis. Har jag redan redogjort för.
Tis: Brickpass. Först 100 min motionscykel i fint tempo och sedan direkt därefter 1 mils löpning på löpband i 4:56-fart. Kändes kusligt bra och jag kan absolut ösa på ännu tuffare nästa gång.
Ons: 1,5 km simning på 25m-bana. Jättetrångt och direkt otrevligt.
Tor: Långpass löpning 20 km. Runt snöbeklädda cykelstigar i Malmö. Sprang vilse ett par ggr och lyckades bla irra mig in mitt bland höghusen på Rosengård där jag var helt lost. Första långpasset sedan maran och det var inga bekymmer alls.
Fre: Vilodag(!).
Lör: 1,5 km simning på förmiddagen trots utgång i Helsingborg på fredagskvällen. Hurtigt! På eftermiddagen klämde jag dessutom av 12 km rullskidor nere på Ribban där jag hittade ett smalt spår asfalt som bara delvis var täckt av snömodd. Gick absolut att ta sig fram men man fick vara försiktig.
Sön: Trots utgång även på lördagskvällen klämde jag av 9 km löpning med Valencia-Annika på förmiddagen (bilden i början av inlägget kommer från vår runda). Det bör tilläggas att det rådde snöstorm men vad gör man inte för att stötta när Annika behövde en farthållare så att hon kunde köra samma pass som hennes träningsgrupp inför Stockholm Marathon körde på hemmaplan samma dag? På kvällen körde jag intervaller på motionscykeln. Det blev en upptrappning jämfört med senast i form av 6*5 min med 2 min lätt trampvila emellan samt lite upp-/nedcykling. Totalt 60 min.
Puh! Helt galet ju!
PS: Mer om min och Annikas löprunda hittar ni här på Strong day DS
söndag 9 december 2012
Inköp Vasaloppsutrustning
För två helger sedan passade jag på att inhandla hela Vasaloppsmunderingen när Stadium körde Vasaloppsvecka med 20% på hela sortimentet. Det blev en helt galen shoppingrunda där jag fick dra en vagn efter mig med prylar. Nu i veckan har jag varit och hämtat ut skidorna efter det att bindningarna monterats och idag tog jag lite foton på allt. Ursäkta den halvtaskiga bildkvalitén, syftet är bara att hyggligt åskådliggöra mina utrustningsval inför vinterns stora utmaning.
Viktigast först, skidvalet. Eftersom jag redan hade pjäxor sedan rullskidsköpet blev mitt urval begränsat då Stadium helst säljer hela paketet (skidor+bindningar+pjäxor). Jag valde ett par Salomon S-LAB EQ 10 CL (varför enkelt namn?) som gick att köpa separat och tyckte jag fick dem till ett fint pris, 1 600 sek.
Jag kan verkligen ingenting om vallning och bad säljaren stoppa ner det mest basic man kan tänka sig som duger för träning (får ta proffshjälp när det är tävlingsdags):
För att inspireras och eftersom jag gillar skribenten och fd elitlångloppsåkaren Mattias Svahn skarpt stoppade jag även ner hans nya bok i min egna lilla julklappssäck:
Dessutom spontanshoppade jag en mysig Hood-tröja ifrån CRAFTs Vasaloppskollektion:
Inte nog med det, jag köpte också några av Enervits gel som jag inte tidigare testat, pannlampan som fanns på bild i föregående inlägg samt ett par nya löparpjux som jag tänker använda på löpband (bild finns i detta inlägg). Dessutom blev det ett skidfodral från Stadium som jag inte heller har på bild.
Helt galet mycket prylar samtidigt alltså och ett kvitto långt som en bibliotekshylla:
För en oinvigd är det naturligtvis helt galet att shoppa på sig sportprylar för knappt 7 800 sek men jag tyckte ändå att jag fick sanslöst mycket för pengarna. Nu har jag allt som behövs till längdskidåkningen i vinter, möjligen undantaget en mössa, kanske ett par skidbrillor och lite mer vallningsutrustning.
Nöjd!
Viktigast först, skidvalet. Eftersom jag redan hade pjäxor sedan rullskidsköpet blev mitt urval begränsat då Stadium helst säljer hela paketet (skidor+bindningar+pjäxor). Jag valde ett par Salomon S-LAB EQ 10 CL (varför enkelt namn?) som gick att köpa separat och tyckte jag fick dem till ett fint pris, 1 600 sek.
Stavarna saknar jag bild på. Det blev ett par ONE WAY Diam Storm 9 MAX som man hade ett superpris på under veckan och sålde för 800 sek.
Går vi sedan in på kroppen så satsar jag på ett traditionellt trelagers-upplägg där jag direkt på huden kör med ett CRAFT-underställ framtaget specifikt för Vasaloppet:
Utanpå det blir det en funktionströja (eller vad man nu kallar det?) ifrån Everest:
Ytterst kör jag längdtajts samt skidjacka, också dessa från Everest:
Därtill måste man såklart ha skidhandskar och eftersom jag inte är särskilt frusen av mig valde jag inga supertjocka varianter utan nöjde mig med ett par Lillsport XC GLOVE WIND SR. Jag plockade också på mig två par skidstrumpor från CRAFT:
Jag kan verkligen ingenting om vallning och bad säljaren stoppa ner det mest basic man kan tänka sig som duger för träning (får ta proffshjälp när det är tävlingsdags):
För att inspireras och eftersom jag gillar skribenten och fd elitlångloppsåkaren Mattias Svahn skarpt stoppade jag även ner hans nya bok i min egna lilla julklappssäck:
Inte nog med det, jag köpte också några av Enervits gel som jag inte tidigare testat, pannlampan som fanns på bild i föregående inlägg samt ett par nya löparpjux som jag tänker använda på löpband (bild finns i detta inlägg). Dessutom blev det ett skidfodral från Stadium som jag inte heller har på bild.
Helt galet mycket prylar samtidigt alltså och ett kvitto långt som en bibliotekshylla:
För en oinvigd är det naturligtvis helt galet att shoppa på sig sportprylar för knappt 7 800 sek men jag tyckte ändå att jag fick sanslöst mycket för pengarna. Nu har jag allt som behövs till längdskidåkningen i vinter, möjligen undantaget en mössa, kanske ett par skidbrillor och lite mer vallningsutrustning.
Nöjd!
måndag 3 december 2012
Pannlampslöpning i Bokis
En riktigt häftig upplevelse och det irriterar mig att jag lyckats låta mer än 35 år passera innan jag provade på det här!
Själva evenemanget fick jag syn på i en diskussionstråd på Funbeat för ett par veckor sedan. I samband med att jag var och shoppade längdutrustning på Stadium passade jag på att även slänga ner en enkel pannlampa i varukorgen så att jag skulle kunna hänga på:
Arrangör var Stigarna och kvällens runda var den andra som hölls denna vinter. Totalt var vi sju stycken löpsugna pannlampsbärare som möttes upp. Temperaturen låg runt nollgradigt och med två lager kläder höll man sig mer än varm från start till mål. Större delen av rundan gick i obanad, småknixig terräng. Snön låg som en utsträckt matta över skogen och bjöd in till sköna löpsteg men här och var lurade halvdjupa gyttjepölar under det vita lagret som obönhörligt dränkte fötterna i kall lera.
Resten av gruppen hade självfallet skor för ändamålet men jag sprang i mina asfaltsmarathonhjältar från Valencia. Det innebar att jag fick kämpa en hel del med balansen både uppför och nedför och vid ett par tillfällen var jag nere med armar och händer i backen.
Nu spelade det inte så stor roll eftersom det inte var blankis vi sprang över. Det var kul som fasen ändå och känslan av att se skogen, som jag nött så många mil i under det sista dryga halvåret, från insidan i mörkret är svår att beskriva - det måste upplevas!
Rundan var på lite drygt åtta kilometer. Det luriga i sammanhanget är dock att man som deltagare i ett event likt detta är helt utelämnad till guiden. Man har ingen som helst aning om vart man är och hur långt det är kvar. Jag kände av tydliga trötthetstecken i några uppförsbackar runt km 6-7 och började bli orolig för att jag inte skulle kunna hänga på då de flesta andra i gruppen kändes som rätt hyggliga och vana traillöpare men lyckligtvis kom nedförslöporna ofta lägligt och en snabb återhämtning med dem. Passet var ganska lagom jobbigt för min del och ger säkert mer och bättre träning (samt garanterat en större upplevelse) än tre vanliga milrundor på löpband så min plan är att återvända om nästa pannlampsrunda passar in i min kalender.
Arrangören håller även i en del andra kul events och jag sneglar bl a mot en långrunda runt Häckebergasjön 22 dec på någonstans mellan 25-30 km. Allt som kan motivera mig till de långa löppassen är verkligen av godo.
Själva evenemanget fick jag syn på i en diskussionstråd på Funbeat för ett par veckor sedan. I samband med att jag var och shoppade längdutrustning på Stadium passade jag på att även slänga ner en enkel pannlampa i varukorgen så att jag skulle kunna hänga på:
Arrangör var Stigarna och kvällens runda var den andra som hölls denna vinter. Totalt var vi sju stycken löpsugna pannlampsbärare som möttes upp. Temperaturen låg runt nollgradigt och med två lager kläder höll man sig mer än varm från start till mål. Större delen av rundan gick i obanad, småknixig terräng. Snön låg som en utsträckt matta över skogen och bjöd in till sköna löpsteg men här och var lurade halvdjupa gyttjepölar under det vita lagret som obönhörligt dränkte fötterna i kall lera.
Resten av gruppen hade självfallet skor för ändamålet men jag sprang i mina asfaltsmarathonhjältar från Valencia. Det innebar att jag fick kämpa en hel del med balansen både uppför och nedför och vid ett par tillfällen var jag nere med armar och händer i backen.
Nu spelade det inte så stor roll eftersom det inte var blankis vi sprang över. Det var kul som fasen ändå och känslan av att se skogen, som jag nött så många mil i under det sista dryga halvåret, från insidan i mörkret är svår att beskriva - det måste upplevas!
Rundan var på lite drygt åtta kilometer. Det luriga i sammanhanget är dock att man som deltagare i ett event likt detta är helt utelämnad till guiden. Man har ingen som helst aning om vart man är och hur långt det är kvar. Jag kände av tydliga trötthetstecken i några uppförsbackar runt km 6-7 och började bli orolig för att jag inte skulle kunna hänga på då de flesta andra i gruppen kändes som rätt hyggliga och vana traillöpare men lyckligtvis kom nedförslöporna ofta lägligt och en snabb återhämtning med dem. Passet var ganska lagom jobbigt för min del och ger säkert mer och bättre träning (samt garanterat en större upplevelse) än tre vanliga milrundor på löpband så min plan är att återvända om nästa pannlampsrunda passar in i min kalender.
Arrangören håller även i en del andra kul events och jag sneglar bl a mot en långrunda runt Häckebergasjön 22 dec på någonstans mellan 25-30 km. Allt som kan motivera mig till de långa löppassen är verkligen av godo.
söndag 2 december 2012
Adventsmys
Första advent är här och idag vaknade Skåne för första gången denna vinter till lätt snöfall. Jag satt och tuggade i mig min sedvanliga helgfrukost på Mormors Bageri när jag fick uppleva en obetalbar syn. Nog för att vi skåningar ofta är optimistiska och vägrar ta norrländsk skit men den här shortsbeklädde liraren som jag kunde följa när han skrapade sina rutor fria från snö var väl ändå något för optimistisk beträffande klädvalet?
Det blev, precis som jag aviserat, ny rekordvolym sett till träning under veckan som gick. 9 pass och drygt 10 timmars träning. En overklig dos för bara några månader sedan men det är i de här trakterna jag måste ligga under ganska många veckor framöver om jag ska kunna överleva en Ironman, inte minst med tanke på den obefintliga träningsbakgrund jag kommer ifrån.
Lördag
Fm: Distanspass rullskidor 24 km med alldeles perfekta yttre förutsättningar. Försov mig och missade skidklubbens pass och fick istället köra på egen hand. Vi var många åkare som var ute längs Ribbans 3 km långa helplatta asfaltssträcka och plöjde fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag börjar få riktig snits på detta nu och bara susade förbi vissa av nybörjarna. Trots att det var mitt allra längsta pass hittills var min snitthastighet outstanding jämfört med tidigare. Jag var ute i nästan två timmar och snittade 4:53 min/km - riktigt nöjd med det!
Em: Premiär för cykelintervaller. Jag körde dem inne på gymmet enligt Coltings modell på dennes hemsida. Sex intervaller*4 min med två min lätt cykelvila emellan samt lite upp-/nedvärmning. Totalt sett ett 50-min-pass där jag nog kände att det vart lite för mesigt så nästa gång provar jag att lägga på en minut per intervall.
Söndag
Fm: Efter frukosten med den shortsbärande mannen som utsikt promenerade jag bort till simhallen och segade mig igenom 1,5 km simning (bröst). Det gick segt och långsamt och kändes väldigt oinspirerat. Imorgon träffar jag en person som eventuellt kommer ställa upp och ge mig crawl-lektioner och jag hoppas verkligen att vi "finner varandra" för det känns som jag är färdig med bröstsimmandet nu och behöver gå vidare.
Generellt:
Utöver att jag taktat upp träningsdosen läggs massor av tid på administration och planering av 2013 nu. Ett par mindre saker behöver falla på plats de närmaste veckorna och min ambition är att jag skall jag ha min grundplan klar för nästa år innan vi lämnar 2012. Återkommer med mer detaljer kring upplägget senare.
Det blev, precis som jag aviserat, ny rekordvolym sett till träning under veckan som gick. 9 pass och drygt 10 timmars träning. En overklig dos för bara några månader sedan men det är i de här trakterna jag måste ligga under ganska många veckor framöver om jag ska kunna överleva en Ironman, inte minst med tanke på den obefintliga träningsbakgrund jag kommer ifrån.
Lördag
Fm: Distanspass rullskidor 24 km med alldeles perfekta yttre förutsättningar. Försov mig och missade skidklubbens pass och fick istället köra på egen hand. Vi var många åkare som var ute längs Ribbans 3 km långa helplatta asfaltssträcka och plöjde fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag börjar få riktig snits på detta nu och bara susade förbi vissa av nybörjarna. Trots att det var mitt allra längsta pass hittills var min snitthastighet outstanding jämfört med tidigare. Jag var ute i nästan två timmar och snittade 4:53 min/km - riktigt nöjd med det!
Em: Premiär för cykelintervaller. Jag körde dem inne på gymmet enligt Coltings modell på dennes hemsida. Sex intervaller*4 min med två min lätt cykelvila emellan samt lite upp-/nedvärmning. Totalt sett ett 50-min-pass där jag nog kände att det vart lite för mesigt så nästa gång provar jag att lägga på en minut per intervall.
Söndag
Fm: Efter frukosten med den shortsbärande mannen som utsikt promenerade jag bort till simhallen och segade mig igenom 1,5 km simning (bröst). Det gick segt och långsamt och kändes väldigt oinspirerat. Imorgon träffar jag en person som eventuellt kommer ställa upp och ge mig crawl-lektioner och jag hoppas verkligen att vi "finner varandra" för det känns som jag är färdig med bröstsimmandet nu och behöver gå vidare.
Generellt:
Utöver att jag taktat upp träningsdosen läggs massor av tid på administration och planering av 2013 nu. Ett par mindre saker behöver falla på plats de närmaste veckorna och min ambition är att jag skall jag ha min grundplan klar för nästa år innan vi lämnar 2012. Återkommer med mer detaljer kring upplägget senare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)