måndag 6 augusti 2012

Lidingötestet

När chansen att testa på delar av Lidingöloppsbanan uppenbarade sig fanns det ingen anledning att tveka. Jag flög upp till David i Stockholm på fredagskvällen som spenderades framför OS-sändningarna med ett antal glas Zinfandel samtidigt som vi småsnackade lite om löpning. David har gjort ett antal längre lopp som bl a innefattar Lidingöloppet, Lidingö Ultra, Stockholm Marathon mm så jag passade på att rådfråga honom lite om diverse småsaker.

Någonstansifrån fick David den briljanta idén på lördagsmorgonen att vi skulle ladda med grötfrukost. Jag vet inte när jag åt gröt sist, det kan ha varit ett tiotal år sedan, men det var ju faktiskt gott och kändes superseriöst!


OS är dock vanskligt. Lisa gjorde det fantastiskt bra i sin triathlontävling och därefter bara fortsatte de intressanta tävlingarna i rutan så vi kom liksom aldrig loss förrän långt in på eftermiddagen. Jag hade läst in mig på att ett smart ställe att starta på var vid "22 km kvar-skylten" intill Lidingövallen som nås via buss ifrån Ropsten (som ju är en av tunnelbanans ändstationer).


Ganska dum starttid en bra bit in på eftermiddagen när det fortfarande var riktigt varmt med endast frukost i kroppen och ingen medhavd energi ifrån någon av oss, endast vätskebälten. Det skulle visa sig dyrbart senare.

Trots att de första 8 km var väldigt lättlöpta tog vi det mycket försiktigt och jag loggade km-tider mellan 5:50-6:10. Jag vet inte riktigt vad jag hade föreställt mig om banan egentligen men jag överraskades av att det var betydligt fler asfaltssträckor än vad jag hade trott - de är dock oftast väldigt korta. Dessutom var det slående hur smalt spåret är på vissa sträckor så det kommer nog visa sig att det där seedningsloppet jag sprang i Karlskrona var ett genidrag eftersom jag nu bör slippa de värsta bromsklossarna.

Trots att det var så lugnt och lätt inledningsvis blev den sista milen en rejäl lärdom. Grönstabacken strax efter "10 km kvar-skylten" var den första riktigt tuffa backen och efter att den bestigits återhämtade jag mig egentligen aldrig. När Aborrbacken dök upp var jag redan väldigt mör men jag vägrade gå och vi lufsade oss uppför i ett tempo som en långsam skogssnigel skulle skaka på huvudet åt, men det gick! Därefter var energin helt slut och när vi kom fram till en busshållplats efter 20 km löpning röstade jag för att vi skulle bryta fastän vi inte hunnit testa Karins Backe - jag ville helt enkelt inte tömma mig fullständigt med tanke på att det bara var en vecka kvar till Malmö Halvmarathon.

Så...där blev jag liggande på busshållplatsen. Väldigt sliten, lite stolt och fylld av värdefulla lärdomar:




20,2 km blev det ungefär i 6:10-tempo i snitt. Medel-/Maxpuls: 160/184 (där 184 naturligtvis uppmättes i Abborrbacken).

Ett uppsummerat intryck är att Bokisslingorna duger gott som förberedelsebanor. Mellanmilen på Lidingöloppet är t ex klart enklare än Bokismilen. En annan lärdom är att alltid ha med sig energi på lopp över 15 km+ för det är inte en behaglig känsla att bli helt tömd. Det känns som att jag redan nu är redo för Lidingöloppet och de avslutande knappa två månadernas träning inför loppet handlar nog egentligen mer om att göra så stor del av loppet som möjligt till en behaglig upplevelse.

2 kommentarer:

  1. Snyggt jobbat.
    Vissa delar är verkligen smala vilket är väldigt irriterande. Framförallt i nerförsbackarna där man tvingas bromsa mycket och bränner benen.

    SvaraRadera
  2. Det bekymrar mig lite, jag är snabb utför men väldigt långsam uppför... :(

    SvaraRadera