Tålamodet med Kievsjukan tog slut och jag gjorde en rockad i veckans träningsplan. Mycket hastigt förflyttades långdistanspasset till torsdagskvällen. Min idé var att ett sådant pass inte ska behöva kraftig andhämtning som kan förvärra situationen. Imorgon kommer väl den definitiva domen men preliminärt känns det något sämre då lite rethosta har uppstått. Förhoppningsvis inget allvarligt och nu blir det två dagars vila för återhämtning.
Återhämtning från vad? Jo, mitt livs längsta löprunda både sett till distans och tid ute i spåret. Fina kuperade 23 km i Bokskogen på försiktiga knappa 2:15. Först 3 km-slingan, följt av 10:an baklänges och sedan 10:an framlänges. Jisses!
Men, undantaget de första två kilometerna (då förkylningen kändes av rejält och jag var supernära att kliva av) samt den sista då det värkte rejält i benen kändes det riktigt hyggligt. Jag joggade runt i en bubbla och kan inte minnas någon vettig tanke som tänktes under de dryga två timmarna. Vilken avkoppling!
Första gången i livet jag sprang så långt och för första gången i livet jag passerade 2h under ett löppass. Kan man vara annat än nöjd (förutsatt att det inte blir bitter förkylningseftersmak)?
Nästan så man måste nypa sig i armen. 23 km terräng. Störd av en förkylning. Med en snittid per km under 6 (5:52) trots att jag medvetet tog det extra lugnt (snittpuls på 155)! Jag skulle knappt ha orkat gå den halva distansen i februari. Hygglig utveckling!
torsdag 28 juni 2012
onsdag 27 juni 2012
Den sega Kievsjukan
Men vad tröstlöst då! Jag blir ju inte av med skiten!!!!
Med mig hem från Kiev bar jag ett styck förkylning som jag antagit hade genererats av konstant AC på hotellrummet och en massa temperaturomsvängningar. Trots detta var jag ute och joggade till midsommar i (stundtals) hällregn men höll ett försiktigt tempo. I söndags, dagen efter midsommardagen, vaknade jag och kände mig väldigt mycket bättre. Därmed tog jag en runda på motionscykeln och gjorde en kanonfin insats helt utan känningar av förkylningen. Kievsjukan var ett minne blott, NOT!
Detta ledde till att jag i måndags stack ut på ett nytt milpass i hällregn. Löpte något fortare men ändå försiktigt i ett väldigt exakt 5:30-tempo. Jag märkte av förkylningen men pulsen reagerade inte lika tydligt fel som på midsommarafton. Så jag trodde jag var i princip kry - men icke...
Tisdag morgon skulle jag testa att cykla 80 minuter för första gången (före jobbet, superhurtigt ju!!!). Efter en 10-20 sek visste jag att det var en omöjlighet. Jag kämpade och slet men var tvungen att kliva av efter 20 minuter. Då var pulsen uppe på katastrofnivåer trots att jag med nöd och näppe endast lyckats hålla 30 km/h. Inte bara morgontrötthet vill jag lova - Kievsjukan sitter kvar i kroppen. Slem i massor, lite rethosta då och då och lite snuva då och då.
Nu sitter jag här i soffan i valet och kvalet. Ut och ta intervallpasset eller inte som träningskalendern kräver av mig ikväll? Det tråkiga svaret är att jag nog måste avstå. :(
Med mig hem från Kiev bar jag ett styck förkylning som jag antagit hade genererats av konstant AC på hotellrummet och en massa temperaturomsvängningar. Trots detta var jag ute och joggade till midsommar i (stundtals) hällregn men höll ett försiktigt tempo. I söndags, dagen efter midsommardagen, vaknade jag och kände mig väldigt mycket bättre. Därmed tog jag en runda på motionscykeln och gjorde en kanonfin insats helt utan känningar av förkylningen. Kievsjukan var ett minne blott, NOT!
Detta ledde till att jag i måndags stack ut på ett nytt milpass i hällregn. Löpte något fortare men ändå försiktigt i ett väldigt exakt 5:30-tempo. Jag märkte av förkylningen men pulsen reagerade inte lika tydligt fel som på midsommarafton. Så jag trodde jag var i princip kry - men icke...
Tisdag morgon skulle jag testa att cykla 80 minuter för första gången (före jobbet, superhurtigt ju!!!). Efter en 10-20 sek visste jag att det var en omöjlighet. Jag kämpade och slet men var tvungen att kliva av efter 20 minuter. Då var pulsen uppe på katastrofnivåer trots att jag med nöd och näppe endast lyckats hålla 30 km/h. Inte bara morgontrötthet vill jag lova - Kievsjukan sitter kvar i kroppen. Slem i massor, lite rethosta då och då och lite snuva då och då.
Nu sitter jag här i soffan i valet och kvalet. Ut och ta intervallpasset eller inte som träningskalendern kräver av mig ikväll? Det tråkiga svaret är att jag nog måste avstå. :(
tisdag 26 juni 2012
Summering fjärde träningsperioden
Otroligt vad tiden går fort! Med söndagens fina motionscykelpass på 70 minuter (bästa insatsen i perioden trots att delar av Kiev-förkylningen fortfarande satt kvar) sattes det också punkt för den fjärde av sju fyraveckors-träningsperioder inför Lidingöloppet. Skönt nog fortsätter framgångarna att överskugga motgångarna och man får ju stilla hoppas att den trenden håller i sig.
Alla siffror med föregående träningsperiod inom parantes som en jämförelse:
Löpning Terräng 7 (7) st
Löpning Intervall Backe 2 (2) st
Löpning Intervall Distans 1 (1) st
Motionscykel 4 (4) st
Total träningstid: 16 h och 51 min (14 h och 6 min).
Helt identiskt antal pass (14) och därtill precis samma fördelning dem emellan! Precis som i förra träningsperioden fick ett intervallpass stryka på foten och den här gången var Kiev-förkylningen en klart acceptabel ursäkt. Träning i snitt varannan dag således.
Utökad distans på samma mängd pass medförde såklart att träningstiden ökade och även om den fortfarande är långt ifrån att vara mäktig så börjar den ändå bli betydande. Alla löppass inkluderade (även intervallerna) kom jag upp i 11,5 (9,8) mil löpning (nära 3 mil i veckan!) och därtill blev det 14,9 (13,0) mil på motionscykeln. Utökad distans på samma mängd pass medförde såklart att träningstiden ökade och även om den fortfarande är långt ifrån att vara mäktig så börjar den ändå bli betydande.
Periodens höjdpunkt får nog sägas vara beslutet om att jag siktar på att bli en järnman nästa år. Kikar man igenom de gemomförda passen istället tycker jag nog att de genomförda långpassen på 14,17 och 20 km är de jag är mest nöjd med trots att jag putsade lite på min årsbästatid på Bokismilen vid ett par tillfällen. Därtill måste ju Midsommarmilen nämnas - inte så mycket pga prestationen som det faktum att denna snackis verkligen blev av och kanske blir den till en årlig klassiker i kompisgänget?
Med den fjärde perioden lämnar jag också min uppbyggnads-/upptrappningsperiod och går in i vad jag på förhand kallat en hårdträningsfas i tre perioder. Den femte perioden är förresten inledd och är tänkt att innebära hårdkörning i tre veckor följt av en veckas tokslappande på annan ort. Mer om allt det en annan gång - nu dags att bege sig till jobbet!
Alla siffror med föregående träningsperiod inom parantes som en jämförelse:
Löpning Terräng 7 (7) st
Löpning Intervall Backe 2 (2) st
Löpning Intervall Distans 1 (1) st
Motionscykel 4 (4) st
Total träningstid: 16 h och 51 min (14 h och 6 min).
Helt identiskt antal pass (14) och därtill precis samma fördelning dem emellan! Precis som i förra träningsperioden fick ett intervallpass stryka på foten och den här gången var Kiev-förkylningen en klart acceptabel ursäkt. Träning i snitt varannan dag således.
Utökad distans på samma mängd pass medförde såklart att träningstiden ökade och även om den fortfarande är långt ifrån att vara mäktig så börjar den ändå bli betydande. Alla löppass inkluderade (även intervallerna) kom jag upp i 11,5 (9,8) mil löpning (nära 3 mil i veckan!) och därtill blev det 14,9 (13,0) mil på motionscykeln. Utökad distans på samma mängd pass medförde såklart att träningstiden ökade och även om den fortfarande är långt ifrån att vara mäktig så börjar den ändå bli betydande.
Periodens höjdpunkt får nog sägas vara beslutet om att jag siktar på att bli en järnman nästa år. Kikar man igenom de gemomförda passen istället tycker jag nog att de genomförda långpassen på 14,17 och 20 km är de jag är mest nöjd med trots att jag putsade lite på min årsbästatid på Bokismilen vid ett par tillfällen. Därtill måste ju Midsommarmilen nämnas - inte så mycket pga prestationen som det faktum att denna snackis verkligen blev av och kanske blir den till en årlig klassiker i kompisgänget?
Med den fjärde perioden lämnar jag också min uppbyggnads-/upptrappningsperiod och går in i vad jag på förhand kallat en hårdträningsfas i tre perioder. Den femte perioden är förresten inledd och är tänkt att innebära hårdkörning i tre veckor följt av en veckas tokslappande på annan ort. Mer om allt det en annan gång - nu dags att bege sig till jobbet!
söndag 24 juni 2012
Ironman 2013
Beslutet är taget och alla tillgängliga tärningar och handskar är kastade. Jag ska ända in i kaklet! I augusti 2013 är min nya målsättning att genomföra en Ironman. Detta blir mitt livs största och tuffaste utmaning och (med råge) mitt mest omfattande personliga projekt någonsin. Man kan ju säga att satsningen inleddes i mars 2012 när jag började träna vilket således innebär att jag på ca 1,5 år ska ta mig från statusen soffpotatis till järnman.
Swim 3,8 km, Bike 180,2 km, Run 42,2 km - brag for the rest of your life
Inte nog med det! Den ursprungliga målsättningen finns kvar - en Svensk Klassiker skall fortfarande tas i hamn men de olika fyra deltävlingarna kommer nu mer att fungera som praktiska delmål på resan mot slutmålet.
Därtill kommer det krävas ett antal träningstävlingar på vägen utöver den tidigare planen. Jag räknar med en tre till fyra triathlontävlingar nästa sommar, ett marathonlopp i höst eller tidigt under våren, möjligen någon ytterligare simtävling samt då förstås Lidingöloppet, Vasaloppet, Vätternrundan och Vansbrosimmet. Herrejävlar, hoppas kroppen tåler detta, jag kommer ju tvingas sätta mig själv i en alldeles grym fysisk form!
Det finns hur mycket planering som helst att ta tag i: Crawlkurs i höst, Rullskidsträning i höst, Vasaloppsläger efter nyår, Cykelköp och miljarders med cykelmilsträning i vår och så en massa triathlonträning- och tävlingar nästa sommar. Men jag tycker det ska bli kul, förbaskat kul och det är nog resan snarare än målet jag ser fram mest emot.
Att lära sig nya saker, att lära känna nya människor i en för mig helt ny värld, att planera och organisera ett stort personligt projekt, att tävla mot mig själv och göra framsteg - denna satsning innehåller precis allt!
Den som orkar följer allra bäst min träning, planering, framsteg och motgångar i tryggheten bakom skärmen just precis här på bloggen. Det blir en resa att minnas vill jag lova!
lördag 23 juni 2012
Midsommarmilen
Som synes på bilden utökades deltagarantalet i sista stund med 50% från två till tre! Detta trots uselt väder som bara blev sämre ju längre in på passet vi kom. Förutom Niklas fick jag med mig Sören som jag hela tiden hade misstänkt kunde tänka sig att komma till start om han bara kände att han hade kvällens festförberedelser under kontroll.
Vi inledde i mycket försiktigt joggtempo och tog alla de fyra första kilometerna på tider över 6 min/km småsnackandes. När milspåret vek av från sjuan hade Niklas så pass rejäla känningar i sina vader att han avvek och tog en kortare runda och Sören började sätta upp ett högre tempo av rädsla för att landa på en tid över timmen.
Själv var jag lite orolig över min förkylning och borde nog egentligen inte startat. Pulsvärdena var konstant för höga och jag kände i halsen att detta inte var rätt sätt att kurera sig på.
De sista sex kilometerna var väldigt ryckiga tempomässigt mot vad jag är van vid men de gick faktiskt hyggligt fort. Första fyra kilometerna gick på mycket försiktiga 24:20 och ändå var vi i mål på en tid under 57 minuter. Sören spurtade den sista femhundringen men jag vågade inte, korkat nog att vara ute i hällregn med förkylning - ännu värre ville jag inte göra situationen genom att dra på mig ansträngd andhämtning.
Nu är vår stora förhoppning att Midsommarmilen skall bli årligen återkommande och att deltagarantalet växer. Det är ju helt perfekt att först ge plats åt sill och nubbe på förmiddagen så att man kan partaja loss med rent samvete senare under dagen. På återseende nästa år helt enkelt!
torsdag 21 juni 2012
Inför Midsommarmilen
Tillbaka efter fem härliga dagar i Kiev. Även om det blivit en hel del promenerande får man kalla dessa dagar för vila. Vågen visade i morse att jag lyckats gå upp osannolika tre kilo under dessa dagar och det hintar väl en hel del om vilket livs som levts där nere. Dessutom har jag lyckats dra på mig en förkylning vilket är lätt hänt vid stora temperaturskiftningar och konstant AC på hotellrummet.
På schemat idag stod intervaller men jag vågade inte chansa pga förkylningen så det blev fortsatt vila, dock alkoholfritt... Dessutom är det ju dags för ett litet event imorgon som jag hoppas skall kunna bli årligen återkommande - Midsommarmilen.
Tillsammans med polaren Niklas (och eventuellt två personer till) blir det milslingan i Bokis kl 11 imorgon för att ge bättre plats åt sill och snaps. När vi började planera detta var förhoppningen att kunna ragga upp en hel klunga entusiaster men trots massor med Facebookinbjudningar visade det sig vara nästintill omöjligt att få folk att nappa på idén.
Hoppas nu att förkylningen inte tvingar mig att kliva av och att vi med denna Midsommarmil lyckas få till en riktigt fin tradition!
På schemat idag stod intervaller men jag vågade inte chansa pga förkylningen så det blev fortsatt vila, dock alkoholfritt... Dessutom är det ju dags för ett litet event imorgon som jag hoppas skall kunna bli årligen återkommande - Midsommarmilen.
Tillsammans med polaren Niklas (och eventuellt två personer till) blir det milslingan i Bokis kl 11 imorgon för att ge bättre plats åt sill och snaps. När vi började planera detta var förhoppningen att kunna ragga upp en hel klunga entusiaster men trots massor med Facebookinbjudningar visade det sig vara nästintill omöjligt att få folk att nappa på idén.
Hoppas nu att förkylningen inte tvingar mig att kliva av och att vi med denna Midsommarmil lyckas få till en riktigt fin tradition!
torsdag 14 juni 2012
Tvåmilen, check!
Mannen på bilden nedan har just löpt runt två varv på Bokskogens milslinga:
Nu är det lite fusk med bilden för den togs strax före start men vad gör väl det? Trots ett sammanbitet allvar som fångas väl på bilden är han stolt som en tupp! Två mil terränglöpning fanns inte på världskartan för 15 veckor sedan. Nu genomförs det, om än inte med en axelryckning, definitivt utan att någon kris uppstår på vägen.
Redan under första kilometern sprang jag och svor för mig själv över att jag två dagar i rad innan detta pass kört lår-intensiv träning (backintervaller och motionscykel). Det kändes direkt i låren i uppförsbackarna. I övrigt kände jag mig helt ok, om än inte superstark.
Första milen höll jag mig väl till planen och käkade alla kilometer på tider under 5:50. Varvningen gick på dryga 56 minuter och upplevelsen var att jag hade konserverat ganska gott om krafter inför den andra hälften. Sen gick jag in i långdistansbubblan och släppte i princip tid och rum för ett tag. Ufon skulle kunna landa, kärnvapenkrig skulle kunna inledas och Leeds United skulle kunna vinna Premier League. Jag hade inte haft en aning oavsett vilket. Man blir liksom ett med sig själv, med sin kropp och med skogen. Omvärlden bara försvinner bort.
Den enda händelsen som spräckte bubblan var intagandet av en gel på den trettonde kilometern. Citron smakade bättre än apelsin och dessutom fick jag en tydligare kick den här gången än vid förra testet. Kanske mest för att någonting hände?
Efter 17 km noterade jag att jag nu var uppe på årslängsta distans och ganska snart därefter började det kännas jobbigt. Inte blev det bättre över att ett gäng orienterare hade smällt upp en lägereld och korvgrillningsdoften låg som en Lützen-dimma över spåret. Fick en sån oerhörd lust att stanna till, slå mig ned på en stock runt elden och tigga ett bett på en saftig chorizo. Vilken känsla det hade varit att ha lite köttsaft rinnande nedför kinderna! Men jag fortsatte.
Km 11-17 gick alla på 5:50 eller lägre men sedan började tiderna rinna iväg. Det spelar ingen roll egentligen. Det är viktigare att käka kilometer än att springa fort för tillfället. I mål kom jag iaf på en tid alldeles strax under 1:55 med pulsvärdena 156/170 (medel/max). Helt ok tycker jag. Två varv på denna bana är ingen barnlek och det här var första försöket som därtill genomfördes helt utan tidsambitioner. Jag törs faktiskt påstå att de två första milen på Lidingöloppet är slappare än dagens runda. Sen blir det dock betydligt värre...
Längre än så här har jag bara sprungit en gång förut (Broloppet år 2000) och då bara dryga kilometern längre. Den gången fick Röda Korset ta hand om mig i målområdet. Nu skötte jag mig alldeles utmärkt själv och förtjänar verkligen en fotbollssemester i Kiev. Sannolikt medför det bloggdvala i ca en vecka för fokus kommer säkert ligga på helt andra saker än träning nu i några dagar...
Nu är det lite fusk med bilden för den togs strax före start men vad gör väl det? Trots ett sammanbitet allvar som fångas väl på bilden är han stolt som en tupp! Två mil terränglöpning fanns inte på världskartan för 15 veckor sedan. Nu genomförs det, om än inte med en axelryckning, definitivt utan att någon kris uppstår på vägen.
Redan under första kilometern sprang jag och svor för mig själv över att jag två dagar i rad innan detta pass kört lår-intensiv träning (backintervaller och motionscykel). Det kändes direkt i låren i uppförsbackarna. I övrigt kände jag mig helt ok, om än inte superstark.
Första milen höll jag mig väl till planen och käkade alla kilometer på tider under 5:50. Varvningen gick på dryga 56 minuter och upplevelsen var att jag hade konserverat ganska gott om krafter inför den andra hälften. Sen gick jag in i långdistansbubblan och släppte i princip tid och rum för ett tag. Ufon skulle kunna landa, kärnvapenkrig skulle kunna inledas och Leeds United skulle kunna vinna Premier League. Jag hade inte haft en aning oavsett vilket. Man blir liksom ett med sig själv, med sin kropp och med skogen. Omvärlden bara försvinner bort.
Den enda händelsen som spräckte bubblan var intagandet av en gel på den trettonde kilometern. Citron smakade bättre än apelsin och dessutom fick jag en tydligare kick den här gången än vid förra testet. Kanske mest för att någonting hände?
Efter 17 km noterade jag att jag nu var uppe på årslängsta distans och ganska snart därefter började det kännas jobbigt. Inte blev det bättre över att ett gäng orienterare hade smällt upp en lägereld och korvgrillningsdoften låg som en Lützen-dimma över spåret. Fick en sån oerhörd lust att stanna till, slå mig ned på en stock runt elden och tigga ett bett på en saftig chorizo. Vilken känsla det hade varit att ha lite köttsaft rinnande nedför kinderna! Men jag fortsatte.
Km 11-17 gick alla på 5:50 eller lägre men sedan började tiderna rinna iväg. Det spelar ingen roll egentligen. Det är viktigare att käka kilometer än att springa fort för tillfället. I mål kom jag iaf på en tid alldeles strax under 1:55 med pulsvärdena 156/170 (medel/max). Helt ok tycker jag. Två varv på denna bana är ingen barnlek och det här var första försöket som därtill genomfördes helt utan tidsambitioner. Jag törs faktiskt påstå att de två första milen på Lidingöloppet är slappare än dagens runda. Sen blir det dock betydligt värre...
Längre än så här har jag bara sprungit en gång förut (Broloppet år 2000) och då bara dryga kilometern längre. Den gången fick Röda Korset ta hand om mig i målområdet. Nu skötte jag mig alldeles utmärkt själv och förtjänar verkligen en fotbollssemester i Kiev. Sannolikt medför det bloggdvala i ca en vecka för fokus kommer säkert ligga på helt andra saker än träning nu i några dagar...
onsdag 13 juni 2012
Cykelladdning inför tvåmilen
Imorgon är det lite av en examensvarning eftersom jag då ger mig på att försöka knäcka två varv på Bokskogens milslinga. Det är inte distansen som direkt skrämmer mig; jag har ju under de senaste två veckorna löpt åtskilliga mil och haft långdistanspass på såväl 14 som 17 km. Det är istället backarna på andra hälften av slingan som skall bestigas för andra gången under den sista fjärdedelen av morgondagens lopp som jag fruktar. Urk!
Kanske lite korkat att ladda med backintervaller igår och 70 minuter motionscykel idag? Å andra sidan så har man ju en mils löpning i kroppen när man ger sig på de två avslutande milen ute på Lidingö den sista helgen i september. Jag får helt enkelt se det som verklighetsnära träning...
Cyklingen idag var nästan en kopia av passet för två veckor sedan. Jag lyckades ta mig fram marginellt längre 37,53 km vs. 37,45 km med precis samma medelpuls (133). Farten en liten bit över 32 km/h och jag avstod helt spurt för att spara lite på låren tills imorgon. Det var verkligen befriande att känna att cykelpasset i helgen som gick var ett "bottennappsundantag" och att den svaga insatsen säkert berodde på att det var femte passet under min hittills tuffaste träningsvecka.
Vad spännande det ska bli att löpa långt imorgon - det näst längsta loppet någonsin i mitt liv faktiskt. Hoppas kroppen håller!
Kanske lite korkat att ladda med backintervaller igår och 70 minuter motionscykel idag? Å andra sidan så har man ju en mils löpning i kroppen när man ger sig på de två avslutande milen ute på Lidingö den sista helgen i september. Jag får helt enkelt se det som verklighetsnära träning...
Cyklingen idag var nästan en kopia av passet för två veckor sedan. Jag lyckades ta mig fram marginellt längre 37,53 km vs. 37,45 km med precis samma medelpuls (133). Farten en liten bit över 32 km/h och jag avstod helt spurt för att spara lite på låren tills imorgon. Det var verkligen befriande att känna att cykelpasset i helgen som gick var ett "bottennappsundantag" och att den svaga insatsen säkert berodde på att det var femte passet under min hittills tuffaste träningsvecka.
Vad spännande det ska bli att löpa långt imorgon - det näst längsta loppet någonsin i mitt liv faktiskt. Hoppas kroppen håller!
tisdag 12 juni 2012
Muren maxad
Till sist var jag där. Det började med sex backintervaller den 20/3 och därefter har jag ökat på med en varannan vecka och nu till sist, nästan tre månader senare, var jag framme vid dagen för det tilltänkta taket på 12*200 meter i uppförslut. Har inte planerat att öka på antalet mer nu inför Lidingöloppet men man vet ju aldrig...
Jag har hela utvecklingskurvan loggad from det andra backpasset och det är en anmärkningsvärd utveckling min kropp bjudit på:
05 april (sek): 50-50-50-54-56-57-59
17 april (sek): 50-51-51-51-51-52-51-52
03 maj (sek): 50-50-51-51-49-49-51-52-53
16 maj (sek): 46-47-47-46-47-47-50-51-52-53
28 maj (sek): 47-47-47-46-47-48-50-50-52-52-49
12 jun (sek): 49-49-48-48-48-49-50-49-48-48-49-49
Lite långsammare än senast under den första halvan av passet och lite snabbare under den andra halvan. Förklaringen är att Alex saknades som sparringpartner den här gången pga en envis förkylning. Därmed stressades jag inte till lika ursinnig fart på första halvan och hade lite mer att ge på den andra.
Jag var inte lika uttömd på krafter som efter förra gången heller och en enkel förklaring är nog en bättre uppladdning. Lite försmädligt att jag inte fick till alla intervaller under 50 sek, särskilt när man vet att om jag hade visat decimaltecken i tabellen skulle det på den sjunde intervallen stått 49,6 istället för 50...Men men, då är inte drömgränsen spräckt. Ännu!
Man kan ju inte heller låta bli att notera att den sista intervallen den 5/4 gick på 59 sek. Idag sprang jag fem intervaller mer och förmår ändå avsluta den sista otroliga 10 sek snabbare på 200 meter löpning. Vilken otrolig utveckling egentligen och vilken fantastiskt jämn serie!
Två pass kvar innan en liten semester: Ett cykelpass och ett smått monstruöst långdistanspass i Bokis-terrängen. Ända in i kaklet!
Jag har hela utvecklingskurvan loggad from det andra backpasset och det är en anmärkningsvärd utveckling min kropp bjudit på:
05 april (sek): 50-50-50-54-56-57-59
17 april (sek): 50-51-51-51-51-52-51-52
03 maj (sek): 50-50-51-51-49-49-51-52-53
16 maj (sek): 46-47-47-46-47-47-50-51-52-53
28 maj (sek): 47-47-47-46-47-48-50-50-52-52-49
12 jun (sek): 49-49-48-48-48-49-50-49-48-48-49-49
Lite långsammare än senast under den första halvan av passet och lite snabbare under den andra halvan. Förklaringen är att Alex saknades som sparringpartner den här gången pga en envis förkylning. Därmed stressades jag inte till lika ursinnig fart på första halvan och hade lite mer att ge på den andra.
Jag var inte lika uttömd på krafter som efter förra gången heller och en enkel förklaring är nog en bättre uppladdning. Lite försmädligt att jag inte fick till alla intervaller under 50 sek, särskilt när man vet att om jag hade visat decimaltecken i tabellen skulle det på den sjunde intervallen stått 49,6 istället för 50...Men men, då är inte drömgränsen spräckt. Ännu!
Man kan ju inte heller låta bli att notera att den sista intervallen den 5/4 gick på 59 sek. Idag sprang jag fem intervaller mer och förmår ändå avsluta den sista otroliga 10 sek snabbare på 200 meter löpning. Vilken otrolig utveckling egentligen och vilken fantastiskt jämn serie!
Två pass kvar innan en liten semester: Ett cykelpass och ett smått monstruöst långdistanspass i Bokis-terrängen. Ända in i kaklet!
söndag 10 juni 2012
Tre pass avklarade i helgen
Träning fredag, lördag, söndag och totalt fem pass i veckan för första gången sedan satsningen inleddes. Det känns riktigt gött att jag nu kan öka på kvantiteten utan att kroppen skriker av obehag även om jag naturligtvis är rätt sliten så här på söndagskvällen. Men det är med all rätt - i veckan har jag faktiskt löpt 4 mil totalt (intervaller inkluderade) och den totala distansen lär aldrig tidigare ha tillryggalagts på en vecka tidigare i mitt liv! Nästan en hel mara, dock fördelad på flera tillfällen.
En snabbare genomgång av träningsdagbokskaraktär så att jag själv kan gå tillbaka senare och följa upp:
Fredag - Intervaller runt Tallriken
Totalt sex intervaller precis som vanligt över sammanlagt 3 km. Dock provade jag att köra dem över lite olika distanser för att lura (och testa) kroppen en aning. Det gick ok. De två första var på 500 meter som vanligt och gick båda 2 sek snabbare än de två första två veckor tidigare.
Det var rätt ödsligt i parken precis före EM slutspelets första avspark. Den enda andra intervallöparen var en tjej med Blekingedialekt som på ren tjurighet blev tvingad att springa sin sjätte intevall efter att hon frågat mig hur många jag gjort och insett att hon gjort en mindre. Detta frestade mig att göra en extra bara för att retas men sen kom jag på att jag då inte skulle hinna hem till fotbollen isf och tog därför nedjoggen hemåt istället.
Lördag - Milen i Bokis och ett nytt årsbästa igen!
För andra gången under samma vecka lyckades jag putsa mitt årsbästa på milslingan något. Den här gången var det mer planerat, strukturerat och bättre loppdisposition. Första halvan gick på 26:01 och jag gick så småningom i mål på 52:07. Andra halvan marginellt långsammare således och det är nog närapå så optimalt man kan springa den rundan. Därmed har jag totalt i veckan sänkt mitt årsbästa på rundan med 20 sek vilket är härligt (först 5 sek och nu ytterligare 15 sek)! Det finns ytterligare en del att ta på denna slinga i dagsläget men jag vill inte gärna tömma mig på träningsrundorna för tillfället. Det är ju sådant tävlingslopp är till för!
Mitt nya fokus är ju att unna mig fika när jag varit duktig i Bokis och vädret är lämpligt. Den här gången såg mitt välsmakande fikaval ut så här:
Söndag - Motionscykel och till sist ett lite svagare pass
Det vore väl nästan för bra om jag inte skulle åka på en mindre reaktion till sist och så blev det. För första gången på länge kände jag mig inte starkare än fg cykelpass och det blev faktiskt riktigt kämpigt att orka i 70 min den här gången. Jag åkte på ett par rejäla svackor där det inte fanns något annat val än att sänka trampfrekvensen för att överleva och det gav utslag på min snitthastighet. Med mina 36,8 km avverkade höll jag ungefär 31,5 km/h - absolut ingen katastrof men sämre än senast och jag var riktigt mör i benen på slutet.
Nästa vecka då? Jag planerar hinna med tre pass innan avfärden till Kiev. Två utav dem kräver dessutom rejält med karaktär! Dels skall vi för första gången kliva upp på tänkt maxmängd backintervaller på Muren (12 styck) och dels har jag mitt lilla examsprov före semesterresan där det är tänkt att jag ska orka två varv på Bokis milslinga och därmed sätta nytt distansårsbästa. Därtill ett cykelpass som om det känns som idag verkligen inte är något att fnysa åt.
Men först, imorgon, fullt fokus på EM-fotbollen där Sverige gör sin första match. Jag tror och hoppas på en pinne mot Ukraina men skulle verkligen inte tacka nej till en seger! :)
En snabbare genomgång av träningsdagbokskaraktär så att jag själv kan gå tillbaka senare och följa upp:
Fredag - Intervaller runt Tallriken
Totalt sex intervaller precis som vanligt över sammanlagt 3 km. Dock provade jag att köra dem över lite olika distanser för att lura (och testa) kroppen en aning. Det gick ok. De två första var på 500 meter som vanligt och gick båda 2 sek snabbare än de två första två veckor tidigare.
Det var rätt ödsligt i parken precis före EM slutspelets första avspark. Den enda andra intervallöparen var en tjej med Blekingedialekt som på ren tjurighet blev tvingad att springa sin sjätte intevall efter att hon frågat mig hur många jag gjort och insett att hon gjort en mindre. Detta frestade mig att göra en extra bara för att retas men sen kom jag på att jag då inte skulle hinna hem till fotbollen isf och tog därför nedjoggen hemåt istället.
Lördag - Milen i Bokis och ett nytt årsbästa igen!
För andra gången under samma vecka lyckades jag putsa mitt årsbästa på milslingan något. Den här gången var det mer planerat, strukturerat och bättre loppdisposition. Första halvan gick på 26:01 och jag gick så småningom i mål på 52:07. Andra halvan marginellt långsammare således och det är nog närapå så optimalt man kan springa den rundan. Därmed har jag totalt i veckan sänkt mitt årsbästa på rundan med 20 sek vilket är härligt (först 5 sek och nu ytterligare 15 sek)! Det finns ytterligare en del att ta på denna slinga i dagsläget men jag vill inte gärna tömma mig på träningsrundorna för tillfället. Det är ju sådant tävlingslopp är till för!
Mitt nya fokus är ju att unna mig fika när jag varit duktig i Bokis och vädret är lämpligt. Den här gången såg mitt välsmakande fikaval ut så här:
Söndag - Motionscykel och till sist ett lite svagare pass
Det vore väl nästan för bra om jag inte skulle åka på en mindre reaktion till sist och så blev det. För första gången på länge kände jag mig inte starkare än fg cykelpass och det blev faktiskt riktigt kämpigt att orka i 70 min den här gången. Jag åkte på ett par rejäla svackor där det inte fanns något annat val än att sänka trampfrekvensen för att överleva och det gav utslag på min snitthastighet. Med mina 36,8 km avverkade höll jag ungefär 31,5 km/h - absolut ingen katastrof men sämre än senast och jag var riktigt mör i benen på slutet.
Nästa vecka då? Jag planerar hinna med tre pass innan avfärden till Kiev. Två utav dem kräver dessutom rejält med karaktär! Dels skall vi för första gången kliva upp på tänkt maxmängd backintervaller på Muren (12 styck) och dels har jag mitt lilla examsprov före semesterresan där det är tänkt att jag ska orka två varv på Bokis milslinga och därmed sätta nytt distansårsbästa. Därtill ett cykelpass som om det känns som idag verkligen inte är något att fnysa åt.
Men först, imorgon, fullt fokus på EM-fotbollen där Sverige gör sin första match. Jag tror och hoppas på en pinne mot Ukraina men skulle verkligen inte tacka nej till en seger! :)
fredag 8 juni 2012
En HELT galen plan
Jag fick en idé för drygt tolv veckor sedan och sedan dess har den varit helt omöjlig att göra sig fri ifrån. Istället tycks den växa sig starkare för varje dag som går. Det började med att jag skulle söka information på nätet om delmomenten i en Svensk Klassiker men ganska snart upptäckte jag att de sidor, bloggar och konferenser jag börjat följa oftast handlade om triathlon.
Mest upptäckte jag att jag fascinerades av det ohyggliga konditionsprovet Iron Man. 3,8 km simning, 18,2 mil cykling och 42,2 km löpning (en mara). En elitmotionär genomför det på 10 timmar och en vanlig dödlig på 12-13h.
Nu har jag kommit så långt i min tankeverkstad att jag törs sätta idén i pränt. Jag har INTE på något vis bestämt mig än men jag märker vartåt det lutar. Beslut tas under sensommaren eller hösten huruvida jag står på startlinjen till en triathlon över Iron Man distans i Kalmar eller Köpenhamn i augusti 2013.
Den här videon ger ett smakprov på vad det hela handlar om:
Vad har jag att förlora liksom? Det värsta som kan hända är att jag åker på en lätt skada eller av annan anledning tvingas bryta alternativt inte kommer till start av ett skäl som t ex sjukdom. Det är ju snarare vägen dit som räknas. Att en gång i sitt vuxna liv verkligen nå fysisk toppform. DET vore häftigt!
Jag kommer aldrig att tajmingmässigt få en bättre chans att genomföra en sån här satsning. För det är verkligen ett jätteprojekt det här rör sig om oavsett vilken aspekt man tar i beaktande; träningsmängd, planering, ekonomisk insats, tid osv. Märk väl att jag utöver detta även skall genomföra tre av fyra Klassiker-moment nästa år och en massa träningstävlingar. Det är m a o förklarligt att jag vill dra lite på det definitiva beslutet.
När jag bestämt mig meddelas beslutet här och det är en anledning så god som någon att fortsatt hänga med i det som skrivs.
Mest upptäckte jag att jag fascinerades av det ohyggliga konditionsprovet Iron Man. 3,8 km simning, 18,2 mil cykling och 42,2 km löpning (en mara). En elitmotionär genomför det på 10 timmar och en vanlig dödlig på 12-13h.
Nu har jag kommit så långt i min tankeverkstad att jag törs sätta idén i pränt. Jag har INTE på något vis bestämt mig än men jag märker vartåt det lutar. Beslut tas under sensommaren eller hösten huruvida jag står på startlinjen till en triathlon över Iron Man distans i Kalmar eller Köpenhamn i augusti 2013.
Den här videon ger ett smakprov på vad det hela handlar om:
Vad har jag att förlora liksom? Det värsta som kan hända är att jag åker på en lätt skada eller av annan anledning tvingas bryta alternativt inte kommer till start av ett skäl som t ex sjukdom. Det är ju snarare vägen dit som räknas. Att en gång i sitt vuxna liv verkligen nå fysisk toppform. DET vore häftigt!
Jag kommer aldrig att tajmingmässigt få en bättre chans att genomföra en sån här satsning. För det är verkligen ett jätteprojekt det här rör sig om oavsett vilken aspekt man tar i beaktande; träningsmängd, planering, ekonomisk insats, tid osv. Märk väl att jag utöver detta även skall genomföra tre av fyra Klassiker-moment nästa år och en massa träningstävlingar. Det är m a o förklarligt att jag vill dra lite på det definitiva beslutet.
När jag bestämt mig meddelas beslutet här och det är en anledning så god som någon att fortsatt hänga med i det som skrivs.
onsdag 6 juni 2012
Nationaldagstrivsel i skogen
Vaknade lite senare än vanligt denna röda dag efter en gårdsfest kvällen innan där jag hade fått ett överraskande besked. I nio år har jag bott i denna trappuppgång och verkligen gjort vad jag kunnat för att jobba på min rockstjärneimage men uppenbarligen hade de alltid förknippat mig med den svenska urdefinitionen av trivselfarbror - David Batra - och igår konstaterade grannarna att jag "tom pratar lite likt David". Herregud!
Trots några öl kvällen innan vart jag rejält sugen på löpning när jag vaknade idag. Träningsplanen angav 10 km men eftersom kroppen kändes väldigt bra gjorde jag våld på planen och valde två varv på 7 km-slingan, dvs 14 km istället.
7 km-slingan är inte lika tuff som 10 km-slingan eftersom man slipper backpartiet jag brukar kalla The Feared Four. Ändå måste jag säga att min prestation för dagen var övertygande. Strax under 1:15 på 14 km lätt terräng vilket ger ett snitt på 5:21/km trots att jag tyckte att jag tog det försiktigt. Faktiskt är det så att jag börjar undra om inte mitt tidsmål inför Lidingö måste justeras igen! Från början siktade jag mot sub 3 h, detta justerades sedan till vad jag tyckte var våldsamt tuffa sub 2:50 men nu vete tusan om jag inte till sist kommer att "gå för" sub 2:40 (vilket ju innebär 5:20/km i 30 km på en tuffare bana än 7:an i Bokis). Vi får se lite senare...
I veckan fick Suso på jobbet hedersuppdraget att knipsa ett nytt hål i mitt skärp. Jag är nu nere på minus 15 pannor 2012 och de flesta av mina kläder har blivit för stora. Här är en härlig minnesbild ifrån ögonblicket:
Nu får det faktiskt vara nog med viktnedgång! Jag är inte intresserad av att skaffa mig en anorektisk look! Därför såg jag det som ett alldeles utmärkt tillfälle idag efter genomförd löpning och stretching att slå till och köpa kaka/läsk och bara njuta av min prestation och småprata med andra skogsbesökare. Cyklister är väl den motionärsgrupp som är bäst på att spränga in en fika mitt i passen och eftersom jag så småningom tänkt bli en sådan måste man ju öva lite:
Behöver man på mysigt David Batra-manér tillägga att det smakade väldigt gott och kändes mycket välförtjänt i nationaldagssolen efter ett väl utfört pass?
Trots några öl kvällen innan vart jag rejält sugen på löpning när jag vaknade idag. Träningsplanen angav 10 km men eftersom kroppen kändes väldigt bra gjorde jag våld på planen och valde två varv på 7 km-slingan, dvs 14 km istället.
7 km-slingan är inte lika tuff som 10 km-slingan eftersom man slipper backpartiet jag brukar kalla The Feared Four. Ändå måste jag säga att min prestation för dagen var övertygande. Strax under 1:15 på 14 km lätt terräng vilket ger ett snitt på 5:21/km trots att jag tyckte att jag tog det försiktigt. Faktiskt är det så att jag börjar undra om inte mitt tidsmål inför Lidingö måste justeras igen! Från början siktade jag mot sub 3 h, detta justerades sedan till vad jag tyckte var våldsamt tuffa sub 2:50 men nu vete tusan om jag inte till sist kommer att "gå för" sub 2:40 (vilket ju innebär 5:20/km i 30 km på en tuffare bana än 7:an i Bokis). Vi får se lite senare...
I veckan fick Suso på jobbet hedersuppdraget att knipsa ett nytt hål i mitt skärp. Jag är nu nere på minus 15 pannor 2012 och de flesta av mina kläder har blivit för stora. Här är en härlig minnesbild ifrån ögonblicket:
Nu får det faktiskt vara nog med viktnedgång! Jag är inte intresserad av att skaffa mig en anorektisk look! Därför såg jag det som ett alldeles utmärkt tillfälle idag efter genomförd löpning och stretching att slå till och köpa kaka/läsk och bara njuta av min prestation och småprata med andra skogsbesökare. Cyklister är väl den motionärsgrupp som är bäst på att spränga in en fika mitt i passen och eftersom jag så småningom tänkt bli en sådan måste man ju öva lite:
Behöver man på mysigt David Batra-manér tillägga att det smakade väldigt gott och kändes mycket välförtjänt i nationaldagssolen efter ett väl utfört pass?
måndag 4 juni 2012
"Ofrivilligt" årsbästa
Hoppsan! Jag hade ju en massa annat som jag hade tänkt skriva om men kroppen ville något helt annat. Hade en mil i Bokskogen på schemat idag och för en gångs skulle tänkte jag låta kroppen styra till 100% och lufsa på helt i den takt den kände för.
Öpnnade i lugn och ro men kände efter ungefär 1,5 km att jag var väldigt stark. Mest ett konstaterande liksom, ingen som helst action baserat på den tanken.
När jag nådde halva distansen visade klockan ca 26:30. Med samma hastighet på andra halvan skulle jag således landa runt 53 minuter vilket vore motsvarande en halv minut över mitt årsbästa på slingan (52:27). Efter en snabb överslagsräkning bestämde jag mig för att låta bli att satsa på en ny rekordnotering och istället bara fortsätta lyssna på kroppen. En tuff träningsvecka med fem pass väntade på mig varav detta var det första, inte bränna krutet nu, INTE!
Två kilometer senare kikade jag på klockan igen. Hmm... Hur mycket krafter som helst kvar och det här går ju ändå rätt fort, om man skulle?...
Vid 8 km-stolpen sneglade jag på klockan igen. Men va f*n, jag skulle ju inte hetsa men nu hade jag ändå omedvetet höjt tempot... Förbannade tävlingsinstinkt! Lika bra att satsa dårå med ynka 2 km kvar!
Trodde sedan jag brände chansen i den långa sega backen på den nionde kilometern där pulsen för första gången i år på ett milpass rusade upp till 181 men jag gjorde vad jag kunde för att fortsätta trycka på. Med 500 meter kvar visste jag att jag hade en rekordtid på gaffeln och jag kunde något avstannande till sist klicka av klockan på ett nytt årsbästa på slingan med 5 sek (52:22). Hög tid för en rekordnotering egentligen, det gamla hade hunnit få fyra veckor på nacken men så har jag inte heller direkt satsat på att slå det.
Visserligen långt ifrån noteringen på LL on Tour (49:42) men då var det adrenalinstinn tävling på en något snällare bana och nu var loppdispositionen minst sagt tveksam. En andra halva som var klart snabbare än den första - det har jag nog aldrig presterat i Bokis förut! En stor skillnad mot när jag satte mitt förra årsbästa var också att jag den gången var helt tömd i mål, nu kunde jag direkt ganska oberörd börja promenera mot bilen.
Jag har bevisligen utvecklats de senaste fyra veckorna också. Visserligen har jag fått en massa formbesked på vägen men ett korrekt noterat årsbästa, om än bara med 5 sek, slår alltid högt.
Ofrivilligt som sagt, förbannade tävlingsinstinkt! :)
Öpnnade i lugn och ro men kände efter ungefär 1,5 km att jag var väldigt stark. Mest ett konstaterande liksom, ingen som helst action baserat på den tanken.
När jag nådde halva distansen visade klockan ca 26:30. Med samma hastighet på andra halvan skulle jag således landa runt 53 minuter vilket vore motsvarande en halv minut över mitt årsbästa på slingan (52:27). Efter en snabb överslagsräkning bestämde jag mig för att låta bli att satsa på en ny rekordnotering och istället bara fortsätta lyssna på kroppen. En tuff träningsvecka med fem pass väntade på mig varav detta var det första, inte bränna krutet nu, INTE!
Två kilometer senare kikade jag på klockan igen. Hmm... Hur mycket krafter som helst kvar och det här går ju ändå rätt fort, om man skulle?...
Vid 8 km-stolpen sneglade jag på klockan igen. Men va f*n, jag skulle ju inte hetsa men nu hade jag ändå omedvetet höjt tempot... Förbannade tävlingsinstinkt! Lika bra att satsa dårå med ynka 2 km kvar!
Trodde sedan jag brände chansen i den långa sega backen på den nionde kilometern där pulsen för första gången i år på ett milpass rusade upp till 181 men jag gjorde vad jag kunde för att fortsätta trycka på. Med 500 meter kvar visste jag att jag hade en rekordtid på gaffeln och jag kunde något avstannande till sist klicka av klockan på ett nytt årsbästa på slingan med 5 sek (52:22). Hög tid för en rekordnotering egentligen, det gamla hade hunnit få fyra veckor på nacken men så har jag inte heller direkt satsat på att slå det.
Visserligen långt ifrån noteringen på LL on Tour (49:42) men då var det adrenalinstinn tävling på en något snällare bana och nu var loppdispositionen minst sagt tveksam. En andra halva som var klart snabbare än den första - det har jag nog aldrig presterat i Bokis förut! En stor skillnad mot när jag satte mitt förra årsbästa var också att jag den gången var helt tömd i mål, nu kunde jag direkt ganska oberörd börja promenera mot bilen.
Jag har bevisligen utvecklats de senaste fyra veckorna också. Visserligen har jag fått en massa formbesked på vägen men ett korrekt noterat årsbästa, om än bara med 5 sek, slår alltid högt.
Ofrivilligt som sagt, förbannade tävlingsinstinkt! :)
söndag 3 juni 2012
Loppstatus
Det har hänt en hel del när det gäller framtidsplaneringen på denna hälsoresa och på denna vilodag, dagen efter ett rejält långdistanspass, är det väl ett alldeles utmärkt tillfälle att summera det som definitivt fastslagits om framtidsplanerna:
Lidingöloppet
Årets stora mål och min första deltävling i en Svensk Klassiker som skall löpas sista helgen i september. Jag är sedan länge anmäld och har nu fått bekräftat ifrån tävlingsarrangören att jag, baserat på min tid ifrån LL on Tour i Karlskrona, seedas upp till startled 4, vilket var lite av ett drömmål.
Om någon läsare är intresserad så sitter jag på ett presentkort till startavgiften som jag vann i en utlottning. Presentkortet är inte personligt och jag bjussar på ett bra pris (under ordinarie) till den som hör av sig. Först till kvarn gäller!
Malmö Halvmarathon
En halvmara på hemmaplan dryga månaden före det stora elddopet får ju betecknas som det ultimata genrepet inför Lidingö. Sedan en tid tillbaka är jag anmäld till loppet som går av stapeln den 11 augusti.
Göteborgsvarvet 2013
Ett av världens största årliga löpevent och en fantastisk folkfest. Nästa år står jag på startlinjen i denna halvmara (18 maj 2013). Man öppnade för anmälningar nu i juni och undertecknad har säkerställt att JOHB finns representerat på startlinjen genom att betala in anmälningsavgiften.
Utöver dessa definitiva planer finns massor av lösa funderingar där jag inte riktigt hunnit till beslut ännu. En allt vanligare återkommande tanke är att kombinera nästa års Klassiker-slit med en satsning på triathlon. Det enda som får mig att tveka är att jag aldrig gillat bad och vatten - simning är trots allt en betydande del av triathlon och jag måste bli mer komfortabel i vatten innan jag går till ett sådant beslut. Jag lär återkomma i ärendet...
Lidingöloppet
Årets stora mål och min första deltävling i en Svensk Klassiker som skall löpas sista helgen i september. Jag är sedan länge anmäld och har nu fått bekräftat ifrån tävlingsarrangören att jag, baserat på min tid ifrån LL on Tour i Karlskrona, seedas upp till startled 4, vilket var lite av ett drömmål.
Om någon läsare är intresserad så sitter jag på ett presentkort till startavgiften som jag vann i en utlottning. Presentkortet är inte personligt och jag bjussar på ett bra pris (under ordinarie) till den som hör av sig. Först till kvarn gäller!
Malmö Halvmarathon
En halvmara på hemmaplan dryga månaden före det stora elddopet får ju betecknas som det ultimata genrepet inför Lidingö. Sedan en tid tillbaka är jag anmäld till loppet som går av stapeln den 11 augusti.
Göteborgsvarvet 2013
Ett av världens största årliga löpevent och en fantastisk folkfest. Nästa år står jag på startlinjen i denna halvmara (18 maj 2013). Man öppnade för anmälningar nu i juni och undertecknad har säkerställt att JOHB finns representerat på startlinjen genom att betala in anmälningsavgiften.
Utöver dessa definitiva planer finns massor av lösa funderingar där jag inte riktigt hunnit till beslut ännu. En allt vanligare återkommande tanke är att kombinera nästa års Klassiker-slit med en satsning på triathlon. Det enda som får mig att tveka är att jag aldrig gillat bad och vatten - simning är trots allt en betydande del av triathlon och jag måste bli mer komfortabel i vatten innan jag går till ett sådant beslut. Jag lär återkomma i ärendet...
lördag 2 juni 2012
17 km i Bokis
Så taktas långdistanspassen upp! Visst kände jag lite oro och nervositet inför denna lördagsrunda och visst var det så att magen krånglat något sista dygnet med följden att jag hade svårt att sova natten till lördagen. Men någon fara skulle det inte vara. Som vanligt numera, höll jag på att skriva, innebär långpass distansrekord i terräng och detta förmiddagspass var inget undantag. 17 km via milslingan följt av sjuan baklänges.
Med på rundan följde både vätskebälte och gel:
Denna gel var något mer flytande än vad jag föreställt mig (har aldrig testat gel förut) och smaken var rätt skarp vilket gjorde att man vaknade till. Jag tog den efter ca 12 km och har svårt att bedöma hur mycket effekt den gav, om inte annat blev det en trevlig omväxling till vatten och jag ska experimentera med detta ytterligare några gånger.
Rundan då? Hur stabilt som helst! Alla kilometer i intervallet 5:31-5:46 med ett snitt på 5:36. Sluttiden på drygt 1:35 och bara lite lättare magknip samt viss känning i vaderna. Mycket flås kvar och jag tror mig vara redo för min "lilla" tvåmilsexamen om knappt två veckor.
Pulsen på 162/173 (Medel/Max) bekräftar känslan av att det sannolikt fanns ganska mycket mer att ge om jag hade velat tömma mig. Men nu handlar det inte om det, det handlar om att samla mil i upp- och nedförsbackar på hög och för tillfället gör jag det rätt bra!
Med på rundan följde både vätskebälte och gel:
Denna gel var något mer flytande än vad jag föreställt mig (har aldrig testat gel förut) och smaken var rätt skarp vilket gjorde att man vaknade till. Jag tog den efter ca 12 km och har svårt att bedöma hur mycket effekt den gav, om inte annat blev det en trevlig omväxling till vatten och jag ska experimentera med detta ytterligare några gånger.
Rundan då? Hur stabilt som helst! Alla kilometer i intervallet 5:31-5:46 med ett snitt på 5:36. Sluttiden på drygt 1:35 och bara lite lättare magknip samt viss känning i vaderna. Mycket flås kvar och jag tror mig vara redo för min "lilla" tvåmilsexamen om knappt två veckor.
Pulsen på 162/173 (Medel/Max) bekräftar känslan av att det sannolikt fanns ganska mycket mer att ge om jag hade velat tömma mig. Men nu handlar det inte om det, det handlar om att samla mil i upp- och nedförsbackar på hög och för tillfället gör jag det rätt bra!
fredag 1 juni 2012
Förlängd cykling
Första passet på motionscykeln i en ny träningsperiod innebär utökad tid på cykeln. Igår trampade jag runt i 70 minuter för första gången under Klassiker-förberedelserna och för tredje gången i rad kändes det som det bästa cykelpasset hittills!
Höll, något defensivt, drygt 32 km/h hela rundan och hann med 37,45 km. Vid stoppet var jag visserligen genomsvettig men det kändes som att jag hade krafter kvar till att sitta kvar och trampa i ytterligare 20-30 minuter i samma hastighet. Pulsen låg mycket stadigt mellan 134-139 under hela andra halvan av rundan vilket är väldigt lågt för min del. Ett finfint styrkebesked således!
Imorgon lördag blir det till att kasta in alla krafter jag har då det längsta passet so far står på agendan. Tar jag mig i mål kommer jag ha avverkat 17 km terränglöpning. Med som ammunition på skogsrundan ämnar jag ha såväl vätskebälte som gel för energipåfyllning. Har aldrig någonsin provat på att använda gel så detta blir ett riktigt premiärtest. Man får väl hoppas att magen inte protesterar för då kan det bli bekymmersamt ute i skogen...
Är mer nervös inför morgondagens runda än jag var inför tävlingsloppet i söndags. Orkar jag?
Höll, något defensivt, drygt 32 km/h hela rundan och hann med 37,45 km. Vid stoppet var jag visserligen genomsvettig men det kändes som att jag hade krafter kvar till att sitta kvar och trampa i ytterligare 20-30 minuter i samma hastighet. Pulsen låg mycket stadigt mellan 134-139 under hela andra halvan av rundan vilket är väldigt lågt för min del. Ett finfint styrkebesked således!
Imorgon lördag blir det till att kasta in alla krafter jag har då det längsta passet so far står på agendan. Tar jag mig i mål kommer jag ha avverkat 17 km terränglöpning. Med som ammunition på skogsrundan ämnar jag ha såväl vätskebälte som gel för energipåfyllning. Har aldrig någonsin provat på att använda gel så detta blir ett riktigt premiärtest. Man får väl hoppas att magen inte protesterar för då kan det bli bekymmersamt ute i skogen...
Är mer nervös inför morgondagens runda än jag var inför tävlingsloppet i söndags. Orkar jag?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)