Raketstart på fjärde träningsperioden som inleddes på måndagen efter söndagens tävlingslopp över en mil terräng!
Det var dags för den där trivsamma backintervallstunden tillsammans med Alex i Helsingborg igen och den här gången stod 11 intervaller på schemat:
05 april (sek): 50-50-50-54-56-57-59
17 april (sek): 50-51-51-51-51-52-51-52
03 maj (sek): 50-50-51-51-49-49-51-52-53
16 maj (sek): 46-47-47-46-47-47-50-51-52-53
28 maj (sek): 47-47-47-46-47-48-50-50-52-52-49
Väldigt jämn prestation jämfört med passet för två veckor sedan med den lilla skillnaden att det fanns lite extra krut sparat till den allra sista bergsbestigningen. Vi tog ut oss rätt kraftigt där - Alex ryckte hårt på sista intervallen och såg heltaggad ut men efter drygt halva började hela han vackla och kränga med kroppen vilket gav mig extra styra och jag segade mig ikapp decimeter för decimeter. Efter sista målgången var vi så slitna att vi fick ta en längre paus före nedjoggen än planerat.
Måste vara nöjd med insatsen! Hade en tuff mil på max i benen från dagen innan och höll ihop det bra.
Idag (tisdag) har det också varit träning men med betydligt lägre intensitet. Joggade försiktigt runt milen i Bokis och försökte bara njuta med den försiktiga tidsambitionen 58 min. Efter två dagar i rad med maxpass ville jag bara få en mil till i kroppen, ingenting annat. Klockade mig på 57:35 vilket var helt i linje med planen och var ganska oberörd i mål. Benen känns dock lite tunga och slitna nu och skam vore det väl annars?
Skönt nog ingen mer löpning på schemat förrän till helgen då ett riktigt saftigt långpass över 17 km väntar. Ska dock hinna sticka in ett motionscykelpass över 70 minuter däremellan men definitivt inte imorgon - nu förtjänar jag verkligen en vilodag efter två stentuffa och ett lätt pass på tre dagar...
tisdag 29 maj 2012
måndag 28 maj 2012
Summering tredje träningsperioden
Med gårdagens tävlingslopp avslutades tredje träningsperioden av sju inför Lidingöloppet och det är dags att summera.
Precis som i de två tidigare fyraveckors-perioderna blev det ömsom vin, ömsom vatten. En märklig månad på många sätt där kroppen stundtals kändes klockren men ibland helt kraftlös. Antar att det är fullt naturligt när man återstartar maskineriet efter alla år som soffpotatis. Tvingades stryka något pass i den ursprungliga planen men får ändå vara mycket nöjd med helheten.
Redovisar alla siffror med förra träningsperioden inom parantes som en jämförelse:
Totalt kom jag upp i 14 (13) träningspass på 28 dagar, träning i snitt varannan dag är bra!
Löpning Terräng 7 (5) st
Löpning Intervall Backe 2 (2) st
Löpning Intervall Distans 1 (2) st
Motionscykel 4 (4) st
Total träningstid: 14 h och 6 min (12 h och 13 min).
En ökning med nästan två timmar i tid och därtill fler pass.
Alla löppass inkluderade (även intervallerna) kom jag upp i 9,8 (8,2) mil löpning (nästan 2,5 mil i veckan!) och därtill blev det 13,0 (11,0) mil på motionscykeln.
De flesta höjdpunkterna kom under den sista veckan med LL on Tour i Karlskrona som den allra främsta men jag är också supernöjd med de två sista cykelpassen, distansintervallpasset och träningsperiodens enda långrunda (15 km).
Fjärde träningsperioden är den sista uppbyggnads-/upptrappningsperioden innan jag går över till rejäl hårdträning. Med seedningsloppet till LL avklarat kan jag nu släppa mitt tidsfokus på terrängmilen och på allvar börja förbereda mig för längre distanser. Redan denna första vecka ska jag ut på en 17 km runda i Bokis och i vecka tre blir det lite av en grundskole-examen med två varv på milrundan i Bokskogen, dvs 20 km. Efter den kommer ett litet hack i träningen med en trivselresa till fotbolls EM i Ukraina. Sen rejäl hårdträning som sagt - den tiden den sorgen...
Fjärde periodens första pass har förresten redan gått av stapeln. Mer om det och morgondagens pass just imorgon.
Precis som i de två tidigare fyraveckors-perioderna blev det ömsom vin, ömsom vatten. En märklig månad på många sätt där kroppen stundtals kändes klockren men ibland helt kraftlös. Antar att det är fullt naturligt när man återstartar maskineriet efter alla år som soffpotatis. Tvingades stryka något pass i den ursprungliga planen men får ändå vara mycket nöjd med helheten.
Redovisar alla siffror med förra träningsperioden inom parantes som en jämförelse:
Totalt kom jag upp i 14 (13) träningspass på 28 dagar, träning i snitt varannan dag är bra!
Löpning Terräng 7 (5) st
Löpning Intervall Backe 2 (2) st
Löpning Intervall Distans 1 (2) st
Motionscykel 4 (4) st
Total träningstid: 14 h och 6 min (12 h och 13 min).
En ökning med nästan två timmar i tid och därtill fler pass.
Alla löppass inkluderade (även intervallerna) kom jag upp i 9,8 (8,2) mil löpning (nästan 2,5 mil i veckan!) och därtill blev det 13,0 (11,0) mil på motionscykeln.
De flesta höjdpunkterna kom under den sista veckan med LL on Tour i Karlskrona som den allra främsta men jag är också supernöjd med de två sista cykelpassen, distansintervallpasset och träningsperiodens enda långrunda (15 km).
Fjärde träningsperioden är den sista uppbyggnads-/upptrappningsperioden innan jag går över till rejäl hårdträning. Med seedningsloppet till LL avklarat kan jag nu släppa mitt tidsfokus på terrängmilen och på allvar börja förbereda mig för längre distanser. Redan denna första vecka ska jag ut på en 17 km runda i Bokis och i vecka tre blir det lite av en grundskole-examen med två varv på milrundan i Bokskogen, dvs 20 km. Efter den kommer ett litet hack i träningen med en trivselresa till fotbolls EM i Ukraina. Sen rejäl hårdträning som sagt - den tiden den sorgen...
Fjärde periodens första pass har förresten redan gått av stapeln. Mer om det och morgondagens pass just imorgon.
söndag 27 maj 2012
Race Report: LL on Tour Karlskrona 2012
Verkligen ett annorlunda födelsedagsfirande får man ju säga! Ställde alarmklockan på 06:15 och bilade själv upp till Karlskrona från Malmö med ett kortare frukoststopp på vägen. Satt i bilen och tänkte på att detta måste vara något av det mest seriösa och ambitiösa jag någonsin gjort; jag menar - vilken normalt funtad person kör 2,5h enkel väg på sin födelsedag för att springa ett riktigt litet seedningslopp ute i en skog i Blekinge (Sveriges ändtarm brukade vi kalla landskapet när vi pluggade där eftersom ingen riktigt förstått syftet med denna landsända...) bara för att eventuellt få hoppa fram något startled i ett lopp om fyra månader? Här kan den som vill skåda den förvirrade skånska födelsedagsgrisen strax före start:
Några minuter innan loppet sprang jag på en gammal klasspolare (Peter) från Högskoletiden som jag inte sett på ca 12 år. Tog ett kortare snack om gamla tider vilket var riktigt trevligt.
När startskottet gick drogs man som alltid med i en rejäl fartrusning och när de första två kilometertiderna blippat in började jag undra vad jag sysslade med? Strax under 9 minuter var en hel minut för fort och framför mig tornade banans värsta backe upp sig. Jag inledde försiktigt i stigningen men var strax ikapp ett gäng som låg framför på den smala stigen. När två av dem började gå gick jag ut utvändigt och knep placeringarna och av bara farten drog jag om utvändigt om ett par till. Denna fartökning fick jag senare betala dyrt för och på de nästföljande kilometerna tror jag alla dessa löpare gick om mig igen.
Ändå höll jag uppe tempot hyggligt. 5:30 på banans tyngsta kilometer (den tredje) följdes av tre kilometer på raken i intervallet 5:00-5:10. Fem kilometer passerades under 24:20 samtidigt som krafterna började återvända och pulsen rörde sig nedåt. Jag insåg att det kanske ändå skulle vara möjligt att gå under 50 minuter - en idé som jag förkastat kvällen innan i uppsnacket...
Banans sjunde kilometer var den näst tuffaste och jag klarade den hyggligt och faktiskt började jag nu ta placeringar igen. På den åttonde kilometern dök en liten men väldigt brant backe upp och där rusade andhämtningen iväg. Plötsligt fick jag svårt att hålla farten i slutspurten som jag sett fram emot. Folk började springa om mig igen och när klockan signalerade 9 km och samtidigt visade över 45 minuter kändes det halvkört eftersom jag behövde gå en bit under 5 min på sista kilometern. Jag bet ihop och lade in en halvspurt i nedförslutet. När målställningen plötsligt dök upp i horisonten och speakern förkunnade till publiken att alla löpare de nu kunde se skulle gå in under 50 minuter spred sig ett mycket behagligt lugn i kroppen. Jag ökade lite extra och klockade mig på 49:44 men tror speakern ropade 49:42. Återstår att se när de officiella resultaten publiceras.
Efteråt tjötade jag vidare med Peter som jag tror var ungefär 3 min snabbare än mig:
Därpå följde en prisutdelning där speakern förkunnade att den enda deltagaren från JOHB (Jugoslaven Och Hans Balkong) vunnit en startavgift till Lidingöloppet i en utlottning. Fick hålla kort tacktal i mikrofon som knappast lär ha berört någon. Förmodligen blev det en vinstaffär att köra upp alltså - har dock redan betalt in till LL så jag ombads höra mig för med arrangören för en lösning.
Fint och trevligt arrangemang som förtjänar större deltagarskaror. Bra varierad bana, tydlig skyltning och trevliga arrangörer. Arrangemanget har förutsättningar att växa ( detta var andra året det hölls). Loppet vanns förresten av en medelålders fd elitorienterare med ukrainskt ursprung och på andra plats tror jag en triathlet från Karlskrona kom som förra året var topp 10 på Iron Man i Kalmar. Dessa var en 13-14 minuter före mig i mål om jag uppfattade speakern rätt.
Tog och satte mig i bilen och drog hem igen. Så JÄVLA nöjd!!! Under 50 min på en ganska tuff milterrängbana trodde jag verkligen inte att jag skulle fixa. Detta trots att det var första gången jag sprang slingan vilket märktes tydligt. Alla andra tycktes ha mycket bätre koll på när man skulle gasa och när man skulle ta det lugnt. Kände mig otaktisk MEN asgrym i uppförsluten där jag ofta tog placeringar. Vi tackar backträningen för detta och börjar from nu fokusera i första hand på lite längre distanser. Fyra månader kvar, sen ska jag vara redo för första klassikerinsatsen. Perfekt formkvitto idag som bör kunna ge en hygglig seedning. Gött!
Några minuter innan loppet sprang jag på en gammal klasspolare (Peter) från Högskoletiden som jag inte sett på ca 12 år. Tog ett kortare snack om gamla tider vilket var riktigt trevligt.
När startskottet gick drogs man som alltid med i en rejäl fartrusning och när de första två kilometertiderna blippat in började jag undra vad jag sysslade med? Strax under 9 minuter var en hel minut för fort och framför mig tornade banans värsta backe upp sig. Jag inledde försiktigt i stigningen men var strax ikapp ett gäng som låg framför på den smala stigen. När två av dem började gå gick jag ut utvändigt och knep placeringarna och av bara farten drog jag om utvändigt om ett par till. Denna fartökning fick jag senare betala dyrt för och på de nästföljande kilometerna tror jag alla dessa löpare gick om mig igen.
Ändå höll jag uppe tempot hyggligt. 5:30 på banans tyngsta kilometer (den tredje) följdes av tre kilometer på raken i intervallet 5:00-5:10. Fem kilometer passerades under 24:20 samtidigt som krafterna började återvända och pulsen rörde sig nedåt. Jag insåg att det kanske ändå skulle vara möjligt att gå under 50 minuter - en idé som jag förkastat kvällen innan i uppsnacket...
Banans sjunde kilometer var den näst tuffaste och jag klarade den hyggligt och faktiskt började jag nu ta placeringar igen. På den åttonde kilometern dök en liten men väldigt brant backe upp och där rusade andhämtningen iväg. Plötsligt fick jag svårt att hålla farten i slutspurten som jag sett fram emot. Folk började springa om mig igen och när klockan signalerade 9 km och samtidigt visade över 45 minuter kändes det halvkört eftersom jag behövde gå en bit under 5 min på sista kilometern. Jag bet ihop och lade in en halvspurt i nedförslutet. När målställningen plötsligt dök upp i horisonten och speakern förkunnade till publiken att alla löpare de nu kunde se skulle gå in under 50 minuter spred sig ett mycket behagligt lugn i kroppen. Jag ökade lite extra och klockade mig på 49:44 men tror speakern ropade 49:42. Återstår att se när de officiella resultaten publiceras.
Efteråt tjötade jag vidare med Peter som jag tror var ungefär 3 min snabbare än mig:
Därpå följde en prisutdelning där speakern förkunnade att den enda deltagaren från JOHB (Jugoslaven Och Hans Balkong) vunnit en startavgift till Lidingöloppet i en utlottning. Fick hålla kort tacktal i mikrofon som knappast lär ha berört någon. Förmodligen blev det en vinstaffär att köra upp alltså - har dock redan betalt in till LL så jag ombads höra mig för med arrangören för en lösning.
Fint och trevligt arrangemang som förtjänar större deltagarskaror. Bra varierad bana, tydlig skyltning och trevliga arrangörer. Arrangemanget har förutsättningar att växa ( detta var andra året det hölls). Loppet vanns förresten av en medelålders fd elitorienterare med ukrainskt ursprung och på andra plats tror jag en triathlet från Karlskrona kom som förra året var topp 10 på Iron Man i Kalmar. Dessa var en 13-14 minuter före mig i mål om jag uppfattade speakern rätt.
Tog och satte mig i bilen och drog hem igen. Så JÄVLA nöjd!!! Under 50 min på en ganska tuff milterrängbana trodde jag verkligen inte att jag skulle fixa. Detta trots att det var första gången jag sprang slingan vilket märktes tydligt. Alla andra tycktes ha mycket bätre koll på när man skulle gasa och när man skulle ta det lugnt. Kände mig otaktisk MEN asgrym i uppförsluten där jag ofta tog placeringar. Vi tackar backträningen för detta och börjar from nu fokusera i första hand på lite längre distanser. Fyra månader kvar, sen ska jag vara redo för första klassikerinsatsen. Perfekt formkvitto idag som bör kunna ge en hygglig seedning. Gött!
lördag 26 maj 2012
Nervigt? Njaeäää...
Nej. Nervös känner jag mig inte inför årspremiären. Jag tror mig ha ovanligt bra koll på var jag står kapacitetsmässigt inför morgondagen. Tyvärr är jag inte riktigt så bra som jag hade hoppats så här i slutet av tredje träningsperioden och det är inte rimligt att tro att jag ska göra terrängmilen i Rosenholmsterrängen utanför Karlskrona imorgon under 50 min vilket för några månader sedan var målsättningen. Målet sätts istället till att gå under 52 min blankt vilket skulle innebära ett årsbästa med ungefär en halv minut.
Tanken är att gå ut i ca 5-tempo första 1,5 km och därefter ta det försiktigt i banans värsta backe. Sedan tar jag resten på känsla. En lagom avancerad plan... :)
Är man någorlunda pigg vid stigningen efter 6,5 km ser det ut som att det går att dundra på rätt bra under loppets sista tredjedel. Det gäller att våga satsa hårt där även om det känns jobbigt och en bit återstår av loppet. Det värsta är definitivt avklarat då.
Banprofilen igen:
Det är loppatmosfären och två heldagars vila som ska driva mig till årsbästa. Rapport om utfallet torde hinna skrivas under söndagskvällen.
Nu kör vi!!!
Tanken är att gå ut i ca 5-tempo första 1,5 km och därefter ta det försiktigt i banans värsta backe. Sedan tar jag resten på känsla. En lagom avancerad plan... :)
Är man någorlunda pigg vid stigningen efter 6,5 km ser det ut som att det går att dundra på rätt bra under loppets sista tredjedel. Det gäller att våga satsa hårt där även om det känns jobbigt och en bit återstår av loppet. Det värsta är definitivt avklarat då.
Banprofilen igen:
Det är loppatmosfären och två heldagars vila som ska driva mig till årsbästa. Rapport om utfallet torde hinna skrivas under söndagskvällen.
Nu kör vi!!!
torsdag 24 maj 2012
Sista finslipning inför premiären
Sista passet innan första loppet och veckans andra (av två möjliga) kanonbesked! För första gången sedan jag gick upp på 60 min motionscykling spräckte jag vallen 33 km/h (33,1 tom!). Sättet jag gjorde det på var kanske det allra viktigaste - helt utan spurt och utpumpning och pulsen genom hela rundan under 160.
Vid målgången fanns så mkt sparat att jag nu är säker på att kapacitet finns för att öka på med 10 min ytterligare med start nästa vecka då nästa träningsperiod startar. Men först ska jag som sagt ta mig igenom satsningens tävlingspremiär på söndag.
Var idag i kontakt med arrangören uppe i Karlskrona eftersom jag hade en praktisk fråga och fick reda på att deltagarantalet ökat med 150% jämfört med förra årets premiärversion av loppet. Kul! Dessutom kanske jag inte behöver vara så orolig längre nu över att komma sist bland herrarna när så många fler är med och tävlar. Kikar man i förra årets resultatlistor och jämför med mina terrängmilstider så var den risken uppenbar men nu borde jag som sagt kunna andas ut förutsatt att jag är frisk osv.
Två heldagars vila väntar. Sen är det bara att ösa på!
Vid målgången fanns så mkt sparat att jag nu är säker på att kapacitet finns för att öka på med 10 min ytterligare med start nästa vecka då nästa träningsperiod startar. Men först ska jag som sagt ta mig igenom satsningens tävlingspremiär på söndag.
Var idag i kontakt med arrangören uppe i Karlskrona eftersom jag hade en praktisk fråga och fick reda på att deltagarantalet ökat med 150% jämfört med förra årets premiärversion av loppet. Kul! Dessutom kanske jag inte behöver vara så orolig längre nu över att komma sist bland herrarna när så många fler är med och tävlar. Kikar man i förra årets resultatlistor och jämför med mina terrängmilstider så var den risken uppenbar men nu borde jag som sagt kunna andas ut förutsatt att jag är frisk osv.
Två heldagars vila väntar. Sen är det bara att ösa på!
tisdag 22 maj 2012
Mitt på tallriken
Nej, nu ljuger jag! Inte mitt på Tallriken! Runt-runt-runt-runt-runt-runt Tallriken ska det vara! Sex ggr 500 meter i högsta möjliga intervallfart med två minuters vila mellan varje intervall. Tidigare en dödlig plåga. Plötsligt ikväll en ren njutning! Vad f*n hände???
Kanske var det vädret? En riktig sommarkväll redan i mitten av maj är inte alls fel...
Kanske var det folket? För parken myllrade av människomassor trots att jag inte gav mig ut förrän efter kl 20 pga värmen. Allra mest folk var det runt Tallriken där man blåst upp hoppborgar och klistrat på nummerlappar på en massa kids som hade tävlat i något lopp?
Kanske var det de nya strumporna? Ett testköp ifrån Löplabbet.
Vem vet? Det hade hunnit gå fyra veckor sedan förra intervallpasset eftersom jag tvingades ställa in för två veckor sedan pga klen hälsa. Mitt mål har varit att ta mig ner till max 2:00 per femhundring. Senast var jag inte i närheten. Nu klarade jag det! TROTS att jag inte gav mig själv en dubbelpaus mellan intervall fyra och fem som jag brukar.
Intervall 22/5 (24/4)
1:58 (2:00)
1:57 (2:00)
1:57 (2:02)
2:00 (2:02)
2:00 (2:08)
2:00 (2:08)
Smått otroliga 28 sekunder bättre än senast eller ett snitt på mer än fyra och en halv sekund bättre per varv om man så vill. Man måste älska sådana förbättringsbesked och när det dessutom kändes hur enkelt som helst att hålla nedjoggen under 6:00 per/km vilket tidigare varit en nära döden upplevelse vet man med säkerhet att jag tagit stora kliv framåt den sista månaden trots en del motgångar på vägen.
Härligt!!!
Kanske var det vädret? En riktig sommarkväll redan i mitten av maj är inte alls fel...
Kanske var det folket? För parken myllrade av människomassor trots att jag inte gav mig ut förrän efter kl 20 pga värmen. Allra mest folk var det runt Tallriken där man blåst upp hoppborgar och klistrat på nummerlappar på en massa kids som hade tävlat i något lopp?
Kanske var det de nya strumporna? Ett testköp ifrån Löplabbet.
Vem vet? Det hade hunnit gå fyra veckor sedan förra intervallpasset eftersom jag tvingades ställa in för två veckor sedan pga klen hälsa. Mitt mål har varit att ta mig ner till max 2:00 per femhundring. Senast var jag inte i närheten. Nu klarade jag det! TROTS att jag inte gav mig själv en dubbelpaus mellan intervall fyra och fem som jag brukar.
Intervall 22/5 (24/4)
1:58 (2:00)
1:57 (2:00)
1:57 (2:02)
2:00 (2:02)
2:00 (2:08)
2:00 (2:08)
Smått otroliga 28 sekunder bättre än senast eller ett snitt på mer än fyra och en halv sekund bättre per varv om man så vill. Man måste älska sådana förbättringsbesked och när det dessutom kändes hur enkelt som helst att hålla nedjoggen under 6:00 per/km vilket tidigare varit en nära döden upplevelse vet man med säkerhet att jag tagit stora kliv framåt den sista månaden trots en del motgångar på vägen.
Härligt!!!
söndag 20 maj 2012
Experiment i genrepet
Med en vecka kvar till tävlingsdebuten var det idag dags för ett genrep på terrängmilen ute i Bokis. Genrepet skedde i alldeles fantastiskt väder med årets hittills högsta syrehalt i luften. Experimentet jag gav mig på var att försöka hålla 5 blankt-fart ute i spåret så länge som möjligt. Jag har nämligen fått för mig att en tid under 50 minuter resulterar i att man hoppar upp ett hack i seedningsgrupperna till Lidingö. Vad jag vet har det ännu inte cirkulerat några tidstabeller på nätet över vad som gäller så min fundering baseras på halvofficiella tabeller från tidigare år. Nästa nivå är isf sedan ca 55 minuter vilket om jag är frisk skall vara a piece of cake...
Hur gick det då? Jo, jag höll ihop loppet i rätt fart under de tuffa tre första kilometerna men till ett alldeles för högt pris. Pulsen låg nästan konstant klart över 170 på den tredje kilometern och det har tidigare visat sig ödesdigert så jag var till sist tvungen att sakta ner för att kunna springa runt hela milen.
Vid 5 km passeringen noterade jag för första gången i år (inte helt säker, kan ha förekommit tidigare) en tid under 26 min men jag visste redan att det var kört då att hålla ihop loppet till ett nytt årsbästa (tiden att slå är 52:27). En mycket sliten kämpe flåsade till sist in i mål på 53:15 vilket inte var så långt ifrån tiden i fredags men ändå kanske inte riktigt vad jag innerst inne hoppats på. Snittpulsen landade på alldeles för höga 169 och jag trodde länge att jag i någon av de sista backarna på rundan skulle få uppleva en ny högsta pulsnotering för året men det blev endast en tangering (178) av den häftigt flåsande löparen i skogen.
Det är nog inte rimligt att sätta 50 min som mål på loppet i Karlskrona nästa söndag utan jag får sannolikt lägga upp loppet för att försöka komma under 52 min. Detta var det sista rena löppasset innan tävlingen och i veckan väntar nu ett intervallpass och en tur på motionscykeln innan jag ger mig själv ett några dagars vila före årsdebuten. Mer om detta och loppförberedelserna de närmaste dagarna.
Hur gick det då? Jo, jag höll ihop loppet i rätt fart under de tuffa tre första kilometerna men till ett alldeles för högt pris. Pulsen låg nästan konstant klart över 170 på den tredje kilometern och det har tidigare visat sig ödesdigert så jag var till sist tvungen att sakta ner för att kunna springa runt hela milen.
Vid 5 km passeringen noterade jag för första gången i år (inte helt säker, kan ha förekommit tidigare) en tid under 26 min men jag visste redan att det var kört då att hålla ihop loppet till ett nytt årsbästa (tiden att slå är 52:27). En mycket sliten kämpe flåsade till sist in i mål på 53:15 vilket inte var så långt ifrån tiden i fredags men ändå kanske inte riktigt vad jag innerst inne hoppats på. Snittpulsen landade på alldeles för höga 169 och jag trodde länge att jag i någon av de sista backarna på rundan skulle få uppleva en ny högsta pulsnotering för året men det blev endast en tangering (178) av den häftigt flåsande löparen i skogen.
Det är nog inte rimligt att sätta 50 min som mål på loppet i Karlskrona nästa söndag utan jag får sannolikt lägga upp loppet för att försöka komma under 52 min. Detta var det sista rena löppasset innan tävlingen och i veckan väntar nu ett intervallpass och en tur på motionscykeln innan jag ger mig själv ett några dagars vila före årsdebuten. Mer om detta och loppförberedelserna de närmaste dagarna.
lördag 19 maj 2012
Två bra insatser
Det redan avrapporterade backpasset i onsdags som var ett älgkliv i rätt riktning var verkligen inget undantag. Jag har fortsatt att prestera riktigt bra två dagar i rad efter detta och har nu en välförtjänt vilodag där jag försöker gotta mig åt motionsframstegen.
Dagen efter mjölksyrafesten på Kinesiska Muren hoppade jag på motionscykeln och slog till med min förmodligen bästa insats någonsin i lokalen om man ser till helheten (dvs både bra fart samt bra känsla hela vägen med massor av ork kvar i mål). Snabbare än 32,5 km/h under 60 min cykling och pulsen gick inte upp på 150 och däröver förrän jag drog på en lättare långspurt med tre minuter kvar. Detta skall jämföras med passet i den energilösa föregående veckan där pulsen passerade 150 redan efter en dryg kvart och jag var i det närmaste döende vid målgången trots långsammare hastighet. Kände den här gången att jag har krafter i kroppen redan nu till att hålla över 32 km/h i ytterligare 10-20 minuter vilket känns gott att veta inför kommande träningsperioder då cykelpassen var fjärde vecka växlas upp och blir längre.
Igår (fredag) hade jag ambitiöst bokat in ett heldagsmöte uppe i Stockholm trots att det var en klämdag. Lämnade ett helt öde Sturup tidigt på morgonen och återvände sen eftermiddag. Det hedrar mig verkligen att jag med i bilen hade en träningsväska och tog svängen om Bokskogen på vägen tillbaka mot Malmö för att springa en mil terräng en tidig men riktigt härligt ljummen fredagskväll och jag fick därmed ett kanonfint avstamp inför helgen som följde den något avhuggna arbetsveckan.
När jag bokade in passet i kalendern var tanken att det skulle vara ett försiktigt joggingpass men i bilen bestämde jag mig för att köra på i strax under maxfart eftersom allt utom de något trötta låren kändes kalas. Det hela slutade med att jag trillade in på årets med råge näst bästa tid endast en halv minut långsammare än mitt årsbästa. Hade jag öppnat första kilometern något långsammare är det tom möjligt att jag hade kunnat gå för årsbästa och det fanns helt klart en del krafter kvar i mål. Detta även trots att jag hällt i mig ett antal glas Guinness kvällen innan när vi firade MFFs seger i seriefinalen mot Elfsborg.
Vilodag idag som sagt och imorgon väntar milen igen. Morgondagens runda får ses som ett sista genrep inför mitt första riktiga lopp i denna satsning som går av stapeln nästa helg. Eftersom det är mitt sista riktiga löppass (bara intervaller och cykel under nästa vecka) innan LL on Tour vill jag ha det avklarat innan jag sätter upp målbilden för tävlingsdebuten.
Dagen efter mjölksyrafesten på Kinesiska Muren hoppade jag på motionscykeln och slog till med min förmodligen bästa insats någonsin i lokalen om man ser till helheten (dvs både bra fart samt bra känsla hela vägen med massor av ork kvar i mål). Snabbare än 32,5 km/h under 60 min cykling och pulsen gick inte upp på 150 och däröver förrän jag drog på en lättare långspurt med tre minuter kvar. Detta skall jämföras med passet i den energilösa föregående veckan där pulsen passerade 150 redan efter en dryg kvart och jag var i det närmaste döende vid målgången trots långsammare hastighet. Kände den här gången att jag har krafter i kroppen redan nu till att hålla över 32 km/h i ytterligare 10-20 minuter vilket känns gott att veta inför kommande träningsperioder då cykelpassen var fjärde vecka växlas upp och blir längre.
Igår (fredag) hade jag ambitiöst bokat in ett heldagsmöte uppe i Stockholm trots att det var en klämdag. Lämnade ett helt öde Sturup tidigt på morgonen och återvände sen eftermiddag. Det hedrar mig verkligen att jag med i bilen hade en träningsväska och tog svängen om Bokskogen på vägen tillbaka mot Malmö för att springa en mil terräng en tidig men riktigt härligt ljummen fredagskväll och jag fick därmed ett kanonfint avstamp inför helgen som följde den något avhuggna arbetsveckan.
När jag bokade in passet i kalendern var tanken att det skulle vara ett försiktigt joggingpass men i bilen bestämde jag mig för att köra på i strax under maxfart eftersom allt utom de något trötta låren kändes kalas. Det hela slutade med att jag trillade in på årets med råge näst bästa tid endast en halv minut långsammare än mitt årsbästa. Hade jag öppnat första kilometern något långsammare är det tom möjligt att jag hade kunnat gå för årsbästa och det fanns helt klart en del krafter kvar i mål. Detta även trots att jag hällt i mig ett antal glas Guinness kvällen innan när vi firade MFFs seger i seriefinalen mot Elfsborg.
Vilodag idag som sagt och imorgon väntar milen igen. Morgondagens runda får ses som ett sista genrep inför mitt första riktiga lopp i denna satsning som går av stapeln nästa helg. Eftersom det är mitt sista riktiga löppass (bara intervaller och cykel under nästa vecka) innan LL on Tour vill jag ha det avklarat innan jag sätter upp målbilden för tävlingsdebuten.
torsdag 17 maj 2012
Återseende på muren
Efter en märklig föregående vecka som avslutades med en oerhört försiktig milrunda i Bokis på söndagen på strax under 59 minuter där det först kändes ok men det usla näringsintaget under flera dagar till sist gjorde sig påmint bestämde jag mig för att flytta om lite i den här veckans planering och ge mig själv två heldagars vila. Någonstans på vägen återfick jag krafterna och när det till sist på onsdagseftermiddagen var dags för ett återseende med Alex åtta veckor efter vårt första backpass oroade jag mig inte för kraftlöshet utan för de många glas öl och den onödiga jägershot jag hällt i mig kvällen innan på ett leverantörsevent.
Allt annat än att jag hade närmat mig Alex skulle varit en oerhörd besvikelse med tanke på hur konsekvent jag trots allt tränat dessa veckor. Det visade sig dessutom direkt att en sparringpartner i backen gjorde att man lyfte sig ytterligare vilket också jämförelsen nedan med de tre föregående passen visar (saknar data från vårt gemensamma första pass):
05 april (sek): 50-50-50-54-56-57-59
17 april (sek): 50-51-51-51-51-52-51-52
03 maj (sek): 50-50-51-51-49-49-51-52-53
16 maj (sek): 46-47-47-46-47-47-50-51-52-53
Kan inte vara annat än oerhört nöjd med insatsen på 10*200 meter backe som alltså utfördes halvbakis. Vilken enorm utveckling!
Alex valde lite försiktigt att ligga bakom mig under de första fem intervallerna och gick sedan som jag förstod det helt för fullt under de sista fem. Trots detta var jag bara 1-2 sek efter honom på de intervallerna och kunde dra nytta av hans rygg som en draghjälp istället för att se den som en försvinnande punkt som bara flöt iväg längre och längre bort.
Tittar man på tiderna kan man också konstatera att jag verkligen gjorde en superinsats. Kan inte vara annat än oerhört nöjd!
Allt annat än att jag hade närmat mig Alex skulle varit en oerhörd besvikelse med tanke på hur konsekvent jag trots allt tränat dessa veckor. Det visade sig dessutom direkt att en sparringpartner i backen gjorde att man lyfte sig ytterligare vilket också jämförelsen nedan med de tre föregående passen visar (saknar data från vårt gemensamma första pass):
05 april (sek): 50-50-50-54-56-57-59
17 april (sek): 50-51-51-51-51-52-51-52
03 maj (sek): 50-50-51-51-49-49-51-52-53
16 maj (sek): 46-47-47-46-47-47-50-51-52-53
Kan inte vara annat än oerhört nöjd med insatsen på 10*200 meter backe som alltså utfördes halvbakis. Vilken enorm utveckling!
Alex valde lite försiktigt att ligga bakom mig under de första fem intervallerna och gick sedan som jag förstod det helt för fullt under de sista fem. Trots detta var jag bara 1-2 sek efter honom på de intervallerna och kunde dra nytta av hans rygg som en draghjälp istället för att se den som en försvinnande punkt som bara flöt iväg längre och längre bort.
Tittar man på tiderna kan man också konstatera att jag verkligen gjorde en superinsats. Kan inte vara annat än oerhört nöjd!
lördag 12 maj 2012
Energilös vecka trots rekordstart
Livets, såväl som kroppens, vägar äro outgrundliga. Jag gick in i veckan med ett jättesug efter träning och rusade ut som en brunstig tjur på Bokismilen i tisdags. Det var första gången på 3,5 veckor som både kroppen och träningsplanen gav mig möjlighet att gå för fullt på sträckan och det fanns en självklar förväntan på nytt årsbästa.
Det blev ungefär lika bra som jag hade hoppats på. Jag förbättrade mitt årsbästa på rundan med finfina två minuter och sprang in på klart anständiga 52:27 på terrängmilen vilket ger ett snitt på 5:15/km. Självklart nöjd med detta - ett riktigt bra genomfört och smart avvägt lopp (sämsta kilometern var den näst sista som gick på 5:33 vilket är en stark lägstanivå) men samtidigt ganska nära mitt absoluta max. Det fanns inte mycket mer att ta av den dagen och jag kände mig rejält urlakad efteråt.
Tror absolut inte det var denna genomkörare som påverkade men därefter har kroppen känts svag, jag har varit helt utan energi, saknat aptit, rasat i vikt och mått illa i några dagar. Följden har blivit två inställda träningspass på raken och inte förrän idag lördag tordes jag göra en försiktig comeback på cykeln.
Jag gick som vanligt numera ut rätt försiktigt och det kändes bra första halvtimmen men sen märktes veckans bekymmer av. Det fanns liksom inte tillräckligt med energi och jag fick kämpa riktigt rejält för att orka timmen ut. Därför blev jag riktigt förvånad över att jag faktiskt rullade in på nästan samma sträcka som veckan innan. Klart över 32 km/h den här gången också är med beröm godkänt med tanke på den bedrövliga energitillförseln i veckan. Superfint kämpat!
De två pass jag missat är ett långintervallpass och ett pass 7 km terräng där jag hade tänkt testa sk fartlek. Två bommade speedpass således men eftersom jag ändå fick en rejäl fartgenomkörare tidigare i veckan känns det fullt ok att stryka dem. Imorgon tänkte jag lufsa runt milen i lugnt tempo helt utan ambitioner om prestationer. Ett mysvarv helt enkelt.
Avslutningsvis ett grattis till de eventuella läsare som tagit sig i mål på Göteborgsvarvet idag. Bra kämpat och mycket troligt att jag är på plats för att upprepa era prestationer nästa år!
Det blev ungefär lika bra som jag hade hoppats på. Jag förbättrade mitt årsbästa på rundan med finfina två minuter och sprang in på klart anständiga 52:27 på terrängmilen vilket ger ett snitt på 5:15/km. Självklart nöjd med detta - ett riktigt bra genomfört och smart avvägt lopp (sämsta kilometern var den näst sista som gick på 5:33 vilket är en stark lägstanivå) men samtidigt ganska nära mitt absoluta max. Det fanns inte mycket mer att ta av den dagen och jag kände mig rejält urlakad efteråt.
Tror absolut inte det var denna genomkörare som påverkade men därefter har kroppen känts svag, jag har varit helt utan energi, saknat aptit, rasat i vikt och mått illa i några dagar. Följden har blivit två inställda träningspass på raken och inte förrän idag lördag tordes jag göra en försiktig comeback på cykeln.
Jag gick som vanligt numera ut rätt försiktigt och det kändes bra första halvtimmen men sen märktes veckans bekymmer av. Det fanns liksom inte tillräckligt med energi och jag fick kämpa riktigt rejält för att orka timmen ut. Därför blev jag riktigt förvånad över att jag faktiskt rullade in på nästan samma sträcka som veckan innan. Klart över 32 km/h den här gången också är med beröm godkänt med tanke på den bedrövliga energitillförseln i veckan. Superfint kämpat!
De två pass jag missat är ett långintervallpass och ett pass 7 km terräng där jag hade tänkt testa sk fartlek. Två bommade speedpass således men eftersom jag ändå fick en rejäl fartgenomkörare tidigare i veckan känns det fullt ok att stryka dem. Imorgon tänkte jag lufsa runt milen i lugnt tempo helt utan ambitioner om prestationer. Ett mysvarv helt enkelt.
Avslutningsvis ett grattis till de eventuella läsare som tagit sig i mål på Göteborgsvarvet idag. Bra kämpat och mycket troligt att jag är på plats för att upprepa era prestationer nästa år!
måndag 7 maj 2012
Träningssuget skall botas
Hela denna måndag har jag gått runt med ett i det närmaste olidligt träningssug - en härlig men samtidigt lite plågsam upplevelse när man vet att det just denna dag står vila på programmet. Å andra sidan gör det nog gott med en lite stillsam start på veckan efter årets hittills längsta löppass i lördags och årets längsta pass på motionscykeln igår.
Var lite orolig igår för att jag inte skulle orka med att gå upp till 60 min på cykeln i ett tempo motsvarande det jag tidigare hållit just med tanke på att 15 km terräng naturligtvis skulle göra sig påminda men det gick överraskande bra. På 60 min lyckades jag ta mig fram 32,28 km på cykeln (lista ut km/h själv kära läsare, hehe...) vilket var över förväntan med tanke på att jag inte supermaxade och dessutom skippade spurten.
Veckan som nu startat blir min första med fem inplanerade träningspass och bara det är en anledning så god som någon till att avstå spontanträning och hålla sig till planen. Första passet blir en Bokismil imorgon och eftersom det var ett tag sedan jag hade möjlighet (och kraft) att springa för ett nytt årsbästa på terrängmilen är jag riktigt sugen på att testa var jag står nu när förkylningen är ett minne blott och årets första tävling (på just den distansen dessutom) bara ligger tre veckor bort i kalendern.
Förhoppningsvis har jag ett nytt årsbästa att rapportera om på terrängmilen imorgon således. Så känns det iaf i kroppen för stunden och med tanke på hur bra det gick i lördags ska jag nog vara lite besviken om det inte blir en förbättrad tid imorgon. Men man vet aldrig, prestationerna kommer fortsätta att vara ojämna ett bra tag till innan kroppen på allvar vant sig vid träning.
Så jag (och mina ganska trötta lår) håller mig (oss) kvar här i soffan ikväll trots att jag (men kanske inte vi) längtar ut i spåren. Men imorgon, då j*vlar!!!
Var lite orolig igår för att jag inte skulle orka med att gå upp till 60 min på cykeln i ett tempo motsvarande det jag tidigare hållit just med tanke på att 15 km terräng naturligtvis skulle göra sig påminda men det gick överraskande bra. På 60 min lyckades jag ta mig fram 32,28 km på cykeln (lista ut km/h själv kära läsare, hehe...) vilket var över förväntan med tanke på att jag inte supermaxade och dessutom skippade spurten.
Veckan som nu startat blir min första med fem inplanerade träningspass och bara det är en anledning så god som någon till att avstå spontanträning och hålla sig till planen. Första passet blir en Bokismil imorgon och eftersom det var ett tag sedan jag hade möjlighet (och kraft) att springa för ett nytt årsbästa på terrängmilen är jag riktigt sugen på att testa var jag står nu när förkylningen är ett minne blott och årets första tävling (på just den distansen dessutom) bara ligger tre veckor bort i kalendern.
Förhoppningsvis har jag ett nytt årsbästa att rapportera om på terrängmilen imorgon således. Så känns det iaf i kroppen för stunden och med tanke på hur bra det gick i lördags ska jag nog vara lite besviken om det inte blir en förbättrad tid imorgon. Men man vet aldrig, prestationerna kommer fortsätta att vara ojämna ett bra tag till innan kroppen på allvar vant sig vid träning.
Så jag (och mina ganska trötta lår) håller mig (oss) kvar här i soffan ikväll trots att jag (men kanske inte vi) längtar ut i spåren. Men imorgon, då j*vlar!!!
söndag 6 maj 2012
Den ultimata toalettlektyren
Fick ett tips för några veckor sedan av signaturen Vasaloppan om en tidning som jag bara MÅSTE se till att skaffa mig i jakten på en Svensk Klassiker. Det tog några veckor innan jag kom förbi en välsorterad tidningshandlare men sedan en tid tillbaka finns Klassikermagasinet nu i min ägo.
På 116 härliga och inspirerande sidor, komponerade av redaktionerna på Runners World, Kadens och Vasalöparen, går man igenom precis alla frågeställningar som en motionär med siktet inställt på en eller flera av tävlingarna kan tänkas grubbla över.
Tidningen gör sig alldeles utmärkt som toalettlektyr just eftersom att det bara är att slå upp en sida på måfå och läsa en av de korta men väldigt faktaspäckande artiklarna. Många härliga bilder, massor med tips och så många skopor med motionspassion att man blir alldeles vimmelkantig.
Mitt råd blir köp! Priset är klart överkomliga 79 sek och för den som vill går den även att köpa till iPad.
Dags nu att hoppa i träningskläderna och bege sig till gymmet för en timme på cykeln. Trots det långa loppet igår som sitter lite i låren känner jag mig pigg och stark och hoppas att jag ska överleva mitt hittills längsta cykelpass. Fjärde passet denna veckan efter förkylningen precis som planerat - kan inte vara annat än nöjd...
På 116 härliga och inspirerande sidor, komponerade av redaktionerna på Runners World, Kadens och Vasalöparen, går man igenom precis alla frågeställningar som en motionär med siktet inställt på en eller flera av tävlingarna kan tänkas grubbla över.
Tidningen gör sig alldeles utmärkt som toalettlektyr just eftersom att det bara är att slå upp en sida på måfå och läsa en av de korta men väldigt faktaspäckande artiklarna. Många härliga bilder, massor med tips och så många skopor med motionspassion att man blir alldeles vimmelkantig.
Mitt råd blir köp! Priset är klart överkomliga 79 sek och för den som vill går den även att köpa till iPad.
Dags nu att hoppa i träningskläderna och bege sig till gymmet för en timme på cykeln. Trots det långa loppet igår som sitter lite i låren känner jag mig pigg och stark och hoppas att jag ska överleva mitt hittills längsta cykelpass. Fjärde passet denna veckan efter förkylningen precis som planerat - kan inte vara annat än nöjd...
lördag 5 maj 2012
Ett halvt Lidingölopp
Vilken känsla! Bästa långdistansloppet i år i underbart väder och förkylningsbryderierna är som bortblåsta. Jag är nästan lite chockad över hur bra det kändes idag - 15 km terräng ÄR rätt långt och när jag klev över mållinjen var jag i det närmaste oberörd!
Den enormt positiva känslan har verkligen förföljt mig hela dagen. Sambon befinner sig i Stockholm på långweekend hos systern så det är bara jag och hunden här hemma och vi tröstar oss med lite extra njutningar vilket i frukosthänseende innebär bacon och äggröra:
Utrustad med vätskebälte befann jag mig på startlinjen i Bokskogen någon timme efter den utsökta frukosten. Tyckte jag fick till ett bättre flyt med drickat den här gången jämfört med senast då det mest var en irriterande faktor. Det gäller att hitta platta partier när pulsen är låg och allting känns kalas när man ska smutta på de små flaskorna med vatten för att störa rytmen så lite som möjligt.
Klockade in mig på 1:23:18 vilket ger 5:33/km och det var ungefär fem minuter bättre än jag hade tänkt mig. Detta trots att jag verkligen inte låg på för en bra tid - tvärtom försökte jag nästan bromsa mig själv för att få en bild av hur det kändes vid målgången efter att ha sprungit 15 km i trivseltempo. Svaret jag fick är att jag definitivt mäktar med ytterligare några kilometer terräng.
Pulsnoteringarna var härliga att skåda (medel/max 161/174). Det skall jämföras med mitt tidigare bästa distanslopp i år som var på 12 km för exakt fyra veckor sedan då jag noterade 166/174 och en snitthastighet på 5:37 vilket jag då verkligen var supernöjd med.
En fråga väl värd att ställa sig är varför jag inte är med i Göteborgsvarvet nästa helg? Kapaciteten att sy ihop en halvmara finns där bevisligen. Jag har inget bättre svar än att jag kanske känt lite överdriven respekt för långa distanser tidigare efter min vätskebristkollaps under Broloppet år 2000 då Röda Korset fick rycka in efter målgången och jag sedan knappt kunde gå på flera dagar. Men jag var dåligt tränad då - den här gången bygger jag upp flåset lugnt och metodiskt och vill helst inte springa in i onödiga besvikelser. Så...jag maler på enligt uppsatt schema istället och njuter av dagens framgång vilket jag hoppas bilden jag tog vid stretchingen efter målgången illustrerar på bästa möjliga sätt:
Ett halvt Lidingölopp! Check!
Den enormt positiva känslan har verkligen förföljt mig hela dagen. Sambon befinner sig i Stockholm på långweekend hos systern så det är bara jag och hunden här hemma och vi tröstar oss med lite extra njutningar vilket i frukosthänseende innebär bacon och äggröra:
Utrustad med vätskebälte befann jag mig på startlinjen i Bokskogen någon timme efter den utsökta frukosten. Tyckte jag fick till ett bättre flyt med drickat den här gången jämfört med senast då det mest var en irriterande faktor. Det gäller att hitta platta partier när pulsen är låg och allting känns kalas när man ska smutta på de små flaskorna med vatten för att störa rytmen så lite som möjligt.
Klockade in mig på 1:23:18 vilket ger 5:33/km och det var ungefär fem minuter bättre än jag hade tänkt mig. Detta trots att jag verkligen inte låg på för en bra tid - tvärtom försökte jag nästan bromsa mig själv för att få en bild av hur det kändes vid målgången efter att ha sprungit 15 km i trivseltempo. Svaret jag fick är att jag definitivt mäktar med ytterligare några kilometer terräng.
Pulsnoteringarna var härliga att skåda (medel/max 161/174). Det skall jämföras med mitt tidigare bästa distanslopp i år som var på 12 km för exakt fyra veckor sedan då jag noterade 166/174 och en snitthastighet på 5:37 vilket jag då verkligen var supernöjd med.
En fråga väl värd att ställa sig är varför jag inte är med i Göteborgsvarvet nästa helg? Kapaciteten att sy ihop en halvmara finns där bevisligen. Jag har inget bättre svar än att jag kanske känt lite överdriven respekt för långa distanser tidigare efter min vätskebristkollaps under Broloppet år 2000 då Röda Korset fick rycka in efter målgången och jag sedan knappt kunde gå på flera dagar. Men jag var dåligt tränad då - den här gången bygger jag upp flåset lugnt och metodiskt och vill helst inte springa in i onödiga besvikelser. Så...jag maler på enligt uppsatt schema istället och njuter av dagens framgång vilket jag hoppas bilden jag tog vid stretchingen efter målgången illustrerar på bästa möjliga sätt:
Ett halvt Lidingölopp! Check!
torsdag 3 maj 2012
I´m back!
Bye bye säger vi till den förkylningen! Redan när jag vaknade på morgonen kände jag att halsont och snuva nästan var ett minne blott och med tanke på hur väl jag lyckades hålla ihop dagens backintervaller på Kinesiska Muren i Helsingborg får man ju konstatera att förkylningen inte länge är ett störningsmoment. Weeeeeeeeeee!
Uppjoggen var tveklöst höjdpunkten på turen. I lagom glidtempo längs strandpromenaden som var alldeles fyllbelagd med solande, glassätande och lívsnjutande skåningar i sommarvärmen. Kändes helt absurt men ofantligt gött. Vilket fantastiskt väder!
Upp på 9*200m-intervaller i uppförsbacke denna gång och utvecklingen går fortsatt framåt:
05 april (sek): 50-50-50-54-56-57-59
17 april (sek): 50-51-51-51-51-52-51-52
03 maj (sek): 50-50-51-51-49-49-51-52-53
Alex drabbades tyvärr av förhinder men dyker förhoppningsvis upp nästa gång. Det borde stressa honom något att senast vi sprang ihop var det 6*200m i samma backe...
Imorgon (fredag) blir det vila och på lördag siktar jag in mig på årets hittills längsta intervallrunda. Går allt som tänkt lufsar jag runt ett halvt Lidingölopp (15 km) i Bokis i behagligt tempo. Som det känns just nu är det en större portion längtan än fruktan i förberedelsetankarna men det hinner säkert svänga innan start. 15 km kuperad löpning är långt i min värld.
Uppjoggen var tveklöst höjdpunkten på turen. I lagom glidtempo längs strandpromenaden som var alldeles fyllbelagd med solande, glassätande och lívsnjutande skåningar i sommarvärmen. Kändes helt absurt men ofantligt gött. Vilket fantastiskt väder!
Upp på 9*200m-intervaller i uppförsbacke denna gång och utvecklingen går fortsatt framåt:
05 april (sek): 50-50-50-54-56-57-59
17 april (sek): 50-51-51-51-51-52-51-52
03 maj (sek): 50-50-51-51-49-49-51-52-53
Alex drabbades tyvärr av förhinder men dyker förhoppningsvis upp nästa gång. Det borde stressa honom något att senast vi sprang ihop var det 6*200m i samma backe...
Imorgon (fredag) blir det vila och på lördag siktar jag in mig på årets hittills längsta intervallrunda. Går allt som tänkt lufsar jag runt ett halvt Lidingölopp (15 km) i Bokis i behagligt tempo. Som det känns just nu är det en större portion längtan än fruktan i förberedelsetankarna men det hinner säkert svänga innan start. 15 km kuperad löpning är långt i min värld.
tisdag 1 maj 2012
Trippelpremiär
Det räckte med att kika ut genom fönstret tidigt på morgonen för att komma till insikten att det var läge för lite gambling. Visst kände jag fortfarande av förkylningen både i halsen och via snuva och visst hade det blivit några fler glas dricka än jag hade räknat med under Valborgsnatten då en spontanmiddag på Brogatan med sambon ledde vidare till Möllan och en kortare barrunda. Men att detta skulle kunna hejda mig från att rasta kroppen i ett sådant gudabenådat väder? Aldrig!
Efter årets första frukost på balkongen satte jag på mig ett par SHORTS och en tjock huvtröja (dumt att vara alldeles helnaken vid förkylning) och bestämde mig för att det fick bli premiär för vätskebältet som en backup ifall den förkylda halsen behövde mjukas upp lite på rundan.
Vilka löparförutsättningar! Helt fantastiskt väder, underbar luft och ett hav av vitsippor i skogen när man orkade lyfta blicken från grusstigen. Shortspremiären ingav en känsla av frihet i stegen och det halvfyllda vätskebältet var aldrig i vägen. Schemat angav 10 km terräng och så fick det bli även om jag beredd på att det kunde bli nödvändigt att avbryta och börja gå om kroppen gav fel signaler så här i slutet på förkylningen.
Inledde mycket försiktigt och fortsatte sedan hålla jämnt tempo rakt igenom milen. Visst kändes det lite i halsen och kroppen var något matt men jag var ytterst noga med att hålla koll på pulsen för att se om något onormalt inträffade. Det gick oväntat bra. Faktiskt så bra att jag till sist trillade in på en tio sekunder bättre tid än i tordags trots att jag då inledde rundan på årsbästa-tider innan förkylningen liksom bröt sig fri i kroppen. Pulssiffrorna var också något bättre (164/178) än i torsdags (167/177) men ändå inte i närheten av vad de ska vara i detta tempo (5:48/km) när jag är fullt frisk vilket innebär att jag måste vara vaksam de närmaste dagarna.
Shortspremiär check!
Vätskebältespremiär check!
Frukostpremiär på balkongen check!
Nästa planerade pass är Muren på torsdag tillsammans med en comebackande Alex. För min del är förutsättningen nog att förkylningen skall ha lagt sig ytterligare. Att göra maxprestationer och anstränga halsen är säkert inte helrätt för stunden så vi får se om det blir som planerat eller om jag tvingas till en rockad. Fram tills dess suger jag dock på denna trippla premiärkaramell!
Efter årets första frukost på balkongen satte jag på mig ett par SHORTS och en tjock huvtröja (dumt att vara alldeles helnaken vid förkylning) och bestämde mig för att det fick bli premiär för vätskebältet som en backup ifall den förkylda halsen behövde mjukas upp lite på rundan.
Vilka löparförutsättningar! Helt fantastiskt väder, underbar luft och ett hav av vitsippor i skogen när man orkade lyfta blicken från grusstigen. Shortspremiären ingav en känsla av frihet i stegen och det halvfyllda vätskebältet var aldrig i vägen. Schemat angav 10 km terräng och så fick det bli även om jag beredd på att det kunde bli nödvändigt att avbryta och börja gå om kroppen gav fel signaler så här i slutet på förkylningen.
Inledde mycket försiktigt och fortsatte sedan hålla jämnt tempo rakt igenom milen. Visst kändes det lite i halsen och kroppen var något matt men jag var ytterst noga med att hålla koll på pulsen för att se om något onormalt inträffade. Det gick oväntat bra. Faktiskt så bra att jag till sist trillade in på en tio sekunder bättre tid än i tordags trots att jag då inledde rundan på årsbästa-tider innan förkylningen liksom bröt sig fri i kroppen. Pulssiffrorna var också något bättre (164/178) än i torsdags (167/177) men ändå inte i närheten av vad de ska vara i detta tempo (5:48/km) när jag är fullt frisk vilket innebär att jag måste vara vaksam de närmaste dagarna.
Shortspremiär check!
Vätskebältespremiär check!
Frukostpremiär på balkongen check!
Nästa planerade pass är Muren på torsdag tillsammans med en comebackande Alex. För min del är förutsättningen nog att förkylningen skall ha lagt sig ytterligare. Att göra maxprestationer och anstränga halsen är säkert inte helrätt för stunden så vi får se om det blir som planerat eller om jag tvingas till en rockad. Fram tills dess suger jag dock på denna trippla premiärkaramell!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)